Den otroliga Englandsresan!

Jag vet inte om det ännu har lagt sig, hände verkligen Englandsresan mamma, jag och Eva gjorde där i slutet av Juli? Vann mamma och Davy verkligen BEST IN SHOW på Engelska goldenklubbens 150 års jubileum?
 
Det är så mycket jag kommer att minnas med den här resan... Evas och min bilresa över som tog oss genom södra Sverige, färja till Tyskland, bila till Holland och ta ännu en färja över till England. Vi hade verkligen så otroligt kul och det var så tryggt att ha med henne. Och sen dagarna i Stratford-Upon-Avon, mammas och min tur till Wendy Andrews (som jag tänker berätta om i ett separat inlägg) och SÅKLART självaste utställningen. Jag vill inte heller missa att nämna lyckan över att träffa alla fina vänner över i England. Det är så sällan man träffas att det verkligen känns som en enda stor reunion! 

När Eva och jag plockat upp mamma på flygplatsen och sen tagit oss till hotellet ägnades resten av eftermiddagen åt att förbereda hundarna, såklart fanns ingen slang till duschen så det var bara för mig och mamma att bära upp en hund i taget i badkaret, fylla upp med vatten och sen med hjälp av hundarnas matskålar få dom blöta så vi kunde shamponera. Även Ingrid och Lasse anlände till hotellet med sina hundar, så vi hade vårt lilla Svenska team på plats. På kvällen anorndade GRC en mingelkväll med buffé och det var så himla kul att träffa folk man inte träffat på flera år, och såklart även några nya bekantskaper. 

Och så var det dags för själva utställningsdagen. Toddy skulle in redan först på morgonen då veteraner går först på Engelska utställningar, det kändes skönt eftersom det inte hade hunnit bli så varmt än. Toddy var på ett strålande humör! Vi var i en klass om vad jag tror var 14 veteranhanar och jag blev så otroligt glad när vi först blev utplockade och ni kan ju sen föreställa er min glädje när vi blir placerade som 3:e bästa veteranhane.
 
 
När jag sedan fick läsa hans kritik blev man ju inte mindre glad!
 

När Toddy varit inne i ringen kunde jag mingla runt, titta på hundar, heja på vänner som var inne med sina hundar och självklart peppa mamma och Davy. För nästan sist på dagen var det dags för mamma och Davy och gå in i dagens största klass för hanarna, nämligen Open. En klass fylld med 22 champions från hela England och Europa. Vid det här laget hade det blivit soligt och otroligt varmt, men det hämmade inte Davy. Han var lika glad som alltid, viftade intensivt på svansen och flög genom ringen med mamma. Vi blev överlyckliga när mamma och Davy blev utplockade men vi kunde knappt tro våra ögon när domaren tog bestämda steg mot dom och gav dom förstaplatsen. Inget kommer någonsin slå mammas ansiktsuttryck när hon sprang till förstaplatsen och inte heller Davys glädjeskutt över att mamma blev så glad!
 
Mamma och Davy efter vinsten i Open!

Efter lite väntan blev det dags för alla klassvinnare att komma in och tävla om CC och bästa hane. Även om det fanns en förhoppning om att vinna, så var det så otroligt många fina klassvinnare inne i ringen. Det var så kul att se! Ingrid, jag och Eva stod helt spända vid ringside och jag tror vi alla tre skrek i kör när domaren gick till mamma och Davy (...kan ha fällts en och annan tår också). 

30 graders värme och MASSOR med varv i ringen ger en lång tunga, men steget och farten var bra på både matte och hund!
 
Tycker den här bilden återspeglar ganska väl hur vi kände oss när mamma kom ut ur ringen precis efter. Jag är helt varm, svettig och lycklig med kameran i högsta hugg för att kunna ta bilder på vårt fina minne. Mamma ÖVERLYCKLIG, varm och svettig och en flåsig men nöjd Davy som tycker allt är kul så länge han får vara med sin matte (och över all uppmärksamhet). 
 
Tänk att jag fick uppleva dehär med min absolut största förebild och morsa.
Foto: Ingrid Lundkvist
 
Ganska direkt blev det dags för tävlan om Best In Show, trots alla varv i ringen och att det knappt blev någon vila i värmen så höll Davy samma härliga utstrålning hela vägen. I BIS:et kunde inte domarna enas om vilken hund som skulle vinna, så en referee togs in som efter några varv till korades Davyt till GRC Club Show 2018 BEST IN SHOW vinnare. Det innebar även att Davy var den första Svenska golden retrievern att lyckas med en sådan vinst!

Davy och tikvinnaren i BIS finalen!

Titta på dom här två, så fina tillsammans! 
 
BEST IN SHOW vinnaren tillsammans med hanhundsdomare Kim Ellis samt tikdomaren Sue Almey
 
Tack mamma och Eva för en otrolig resa! Och tack till Jenny, pappa, Anne, Ulla-Britt och KG samt Ingegerd och Magnus som tog hand om hundar och höll ställningarna där hemma med lilla Caddy! /Linda



Debut i ökl och CK i Askersund

I helgen var det dags för Goldenspecialen. Jag har våndats en del inför årets special, det är roligt att delta men efter förra årets starter på working test kände jag och Flamma oss klara med nybörjarklassen. Med viss ängslan annmälde jag oss till öppenklassen i år, med vetskap om att vi inte riktigt är där än. Veckorna inför specialen testade av jag dubbelmarkering, signaler och tecken. Oroväckande nog verkade Flamma ha glömt bort konceptet dubbelmarkering, men efter några pass föll det på plats igen. Hon har aldrig varit en lika säker markör som sin mor Tessa och behöver öva ofta för att hålla kunskapen vid liv.
 
Träning inför specialen tillsammans med Ruth, Wera, Maxi, Nelson och Aslan.
 
Vad är det västa som kan hända?
Morgonen innan provet bollade jag lite tankar med mamma och hon ställde frågan "Vad är det värsta som kan hända?". Jag svarade såklart att det var att Flamma skulle förlita sig för mycket på sina ben och alltför lite på sin nos, som hon tenderar att göra i pressade situationer. Mamma skrattade och svarade "Men är det verkligen det värsta? Är det inte värre om hon skulle vara seg och långsam?". Hon hade såklart rätt.
 
Vi samlades 10.00, men första stationen innebar mycket väntan och vi fick starta först strax innan 14.00. Lång dubbelmarkering på äng. Flamma var gasad och trots att hon makerade båda kasten sprang hon över första apporten med råge. Avståndet var alltför långt för att vår stoppsignal skulle funka. Jag tog hem och testade ett ut-tecken som hon tog fint men förmådde inte få hem apporten. Jag kallade in och bröt rutan.
 
Till ruta två försökte jag ladda om. Dubbelmarkering i skog där första kastet var diffust. Flamma spikade den sist kastade men fick inte in den först kastade. Jag tror inte hon markerade kastet och hon tog inte några dirigeringstecken speciellt bra.
 
Rutan där det vände
Nu övervägde jag att bryta men bestämde mig för att köra vattnet som avslutande ruta. Där samlade Flamma ihop sig och gjorde ett strålande jobb. En dubbelmarkering i en kanal där den första landade på land på andra sidan och den andra med dolt nedslag på vatten. Bra markeringar, igångar, lokaliseringar, inlevereringar och anvämningar. Jäg fällde en lyckotår och bestämde mig för att ta en ruta till! Efteråt såg jag att vi fått 20 poäng på den här rutan.

Fjärde rutan var en dubbelmarkering på öppen mark med sly och dold kastare. Flamma spikade den sist kastade men hade diffus minnesfild av den först kastade. Jag fick hjälpa henne och hon lyssnade halvbra på mina tecken men fick till sist in den. Domaren sa "du boxar ut henne i rätt område" och det är en bra beskrivning! Nu kände jag att vi lika gärna kunde fullfölja provet. Femte rutan var en enkelmarkering med lågt kast och sedan en dold dirigering. Flamma spikade markeringen men vi fick inte till linjetaget. Istället för att börja trassla kallade jag in och klappade om henne.
 
Mycket att glädjas åt
Så var debuten i öppenklass gjord! Resultatet blev blygsamma 36 poäng. Den inledande besvikelsen och frustrationen var dock snabbt bortblåst. Tänk att jag har en hund som ställer upp och jobbar för mig en hel dag, som aldrig ger upp och alltid gör sitt bästa för att finna apporterna. Jag är nöjd med att Flamma markerade alla kast och aldrig låste sig på skytten. Hon är stadig, uppmärksam, lugn mellan rutorna, hyfsat säker på direktmarkeringar och gör bra inlevererigar. Det är just ökl-momenten vi får jobba vidare med.
 
CK i Askersund
På söndagen dömde mamma tikarna på specialen, inget för mig att delta på alltså. Istället åkte Flamma och jag på SSRKs nationella utställning i Askersund där Flamma fick CK i bruksklass. Senare blev hon även 4a bästa tik och till sist BIR-jakt i tävlan mot dagens cert-vinnande hane. Världens bästa Flamma! Tyvärr förmådde vi inte stanna kvar till finalerna, bedömningen i en annan ring gick segt och vi var båda trötta efter gårdagen.
 
Stolt hund (eller kanske mest matte) med CK-rosetten.



Maj, en hektisk månad för Flamma

Samma visa varje år, maj hinner knappt börja så är den förbi. Våren gör intåg och tiden springer. Trots att månaden är försvinnande snabb betas aktivitet efter aktivitet av i en rasslande hastighet. Flamma och jag hade en fullproppad maj där vi hann med både rallylydnadstävling, jaktprov och två utställningar.
 
Debut i rallylydnades fortsättningsklass
I början av maj testade vi rallyns fortsättningsklass på Hölö-Mörkö Brukshundklubb. Banorna kändes kluriga och solen stekte, så jag tror både jag och Flamma tappade farten och självförtroendet i första starten. Efter halva banan slogs jag av tanken att vi inte hade speciellt kul och jag är glad att jag hade sinnesnärvaro nog att bryta och leka lite dragkamp med Flamma på planen. Resten av banan gick Flamma sen med viftande svans och till nästa start var attityden bättre hos oss båda. Den räckte till 82 av 100 poäng, godkänt resultat och en femteplats i klassen.
 
Inofficiellt jaktprov i Ötjärn
Bara några dagar efter rallytävlingen styrde vi istället bilen till Ötjärn för att delta på Goldenklubben Västmanlands inofficiella b-prov i Ötjärn. Det var nästan ännu varmare denna dag och Flamma skulle starta näst sist på dagen så det blev lång väntan. När det var vår tur hämtade hon landmarkeringarna utan problem och de långa vattenmarkeringarna kom också in. På söket blev hon lite matt, och ett vilt fick hon inte in. Efteråt hade jag ingen bra känsla, men domaren påminde mig om Flammas kvalitéer och när jag fått reflektera lite kändes det ändå okej. Vår prestation räckte till ett andrapris.
Tillsammans med de andra pristagarna
 
5a bästa tik på GRK Open Show
Nästa aktivitet kom några dagar senare, Goldenklubben Upplands Open Show i Almunge. Flamma visades i jaktklass där hon var ensam men jag blev mycket glad när domaren, Bengt Danielsson, sedan placerade henne som dagens femte bästa tik.
Davy och Flamma som BIS- och BIS-2 Jaktmeriterad i Almunge.
 
CK på SSRK Club Show
Dags för debut i jaktklass på officiell utställning och inte vilken utställning som helst utan SSRKs Club Show som dömdes av en engelsk rasspecialist. Flamma var på gott humör och glänste i kapp med solen. Hon var ensam i jaktklass men vann den med CK.
Flammas första CK, vilken lycka!