Systrarna Widebeck

Funkisjobb och viltträning

Publicerad 2017-08-07 12:12:00 i HUNDTRÄNING, JENNYS INLÄGG, RETRIEVERPROV,

Vår jaktprovsverksamhet, visst är den fantastisk! Alla eldsjälar till provledare, komissarier och domare som i princip jobbar ideellt för att vi ska få ha kul med våra hundar. Till en b-provsruta i nkl behövs typ 5 funktionärer utöver domaren: skytt, kastare, sökläggare, sekreterare och kanske en reserv. Tänk att det trots det ofta är svårt för arrangörerna att få ihop tillräckligt med funktionärer till proven.

Om alla som vill starta även jobbar på ett prov...
..skulle nog problebet vara löst! Min filosofi är att vill jag starta på jaktprov ska jag också dra mitt strå till stacken och jobba som funkis på ett prov. Sagt och gjort anmälde jag mitt intresse att jobba på Öja-provet och i lördags var det dags. Tillsammans med ett härligt gäng rodde jag båt, kastade änder i vatten och kråkor på land.

Många fördelar med att vara funkis
Som funkis träffar man nytt folk, får se olika hundas arbete bedömas och ofta kan man få förtur att köpa överblivit vilt. Det fick till exempelvis vi och även möjlighet att låta våra hundar testa delar av provupplägget efter att provet avslutats. Flamma fick en vattenmarkering från båt, en landmarkering och bli söka växelvis med en annan hund. Jag blev väldigt glad åt att hon löste allt detta på ett fint sätt. Dessutom fick hon ligga passiv en hel dag i bilen och lyssna på skott. Nyttigt bara det!
 
Man måste inte vara proffs
För att vara skytt måste man nog ha licens och egen bössa, men ingen av de andra funkisuppgifterna kräver någon erfarenhet. ALLA kan skriva och lägga sök. Kasta kräver kanske några övningskast innan med det är ju lätt att lösa. Man gör ju så gott man kan. Jag är långt ifrån en superkastare men fick ändå kasta både änder och kråkor på Öja. Två av mina kast blev fiasko, i den täta vegetationen fastnade kråkan i ett träd. Men det är ingen katastrof, hundarna får nya kast och blir inte belastade för att jag misslyckats med kasten.
 
Viltträning i dagarna två
Igår tog mamma och jag några av de överbliva fåglarna och lät våra hundar söka. Flamma var lite matt från lördagen men kämpade på bra, fick hämta fyra på söket och sedan avsluta med en vattenmarkering. Ibland känns det som att det är på väg att lossna för oss och jag blir nästan frestad att anmäla till ett b-prov, men tyvärr stundar nog ett löp nu i augusti/september. Grabbarna är som tokiga i henne.
Mamma Lena var också med som funkis, inringd kvällen innan provet pga funktionärsbrist.
 

Upp som en sol...

Publicerad 2017-04-19 13:49:00 i COMBINE UP IN FLAMES, JENNYS INLÄGG, RETRIEVERPROV,

...och ner som en pannkaka med det största magplask jag varit med om på länge!
Ja, ungefär så kan man beskriva de två senaste veckorna. Efter working testet i Linköping svävade jag omkring på rosa moln. Jag hade världens bästa Tessa och Flamma hade inte direkt gjort dåligt ifrån sig heller, hon orkade bara inte hålla ihop hela provet. Det blev tydligt på de sista två rutorna, där benen helt enkelt gick snabbare än nos och hjärnkontor hann med.

Lyckat genrep
Veckan som följde var vi hos Anita Norrblom och stämde av inför Lidingö working test som stundade. Vi tränade på det som gått dåligt i Linköping och förutom att Flamma gjorde nästan allt fläckfritt, trots att vi provocerade hundarna en del.

Så kom magplasket
På plats på Lidingö kändes Flamma glad och ivrig, men i hand. Skenet bedrog... Markeringen gick på ett fält så bedömning av avstånd/djup var svårigheten, och att skytten först sköt ett "bomskott" innan skott och kast kom. Flamma satt som ett ljus och for iväg som leran skvätte. Det gick så fort att bromsen kopplades in för sent. Alldeles för sent. Faktum är att Flamma fortsatte över hela fältet och upp i skogen på andra sidan ett staket där hon letade febrilt innan hon insåg att hon hamnat fel, sökte sig tillbaka och hittade dummien med lite tur.

Vad sjutton hände!?
Var hon överladdad? Engångsgrej på första rutan? Men när situationen upprepades på nästa ruta tappade jag modet. Hur skulle jag hantera det här? Jag gick åt sidan, satte mig på en stubbe, fällde några krokodiltårar och ringde mamma. Japp, jag är snart 30 år men ringer fortfarande mamma när något känns hopplöst.
 
Det viktigaste är att ha roligt
Mammas första följdfråga var: "Har du roligt? Annars ska du inte fullfölja!". Kloka mamma som alltid påminner oss om att det viktigaste är att ha roligt. Och nej, nu kändes det inte så roligt att fortsätta. Men vi beslutade att jag skulle testa en ruta till  och sedan bryta oavsett utfall, för att i alla fall ge oss en chans att avsluta lite bättre. Men nej, även där sprang Flamma så snabbt som benen bar henne. Över nedslagsplatsen flera gånger utan att hitta. Sen lämnade jag in numemrlappen och drack kaffe i solen med en vän som också brutit. Visst önskar man sina vänner all framgång men just där och då var det skönt att ha varandra.

Backa hem, tänka till och träna mer
Jag undrar fortfarande vad det var som hände och hur jag ska träna vidare. Som tur var dömde Anita på en av rutorna så jag hoppas på att få lite hjälp av henne med analys så småningom. Nu tar vi en liten WT-paus, tänker till och tränar på. Snart ser ni oss i en startlista igen!
Tröstpizza i skogen efter magplasket. Flamma fick kanterna. Hon är ju mitt oavsett vad!
 

Davy – Sveriges nya SEUCh

Publicerad 2016-10-12 08:38:54 i KENNEL COMBINE, RETRIEVERPROV,

Vi är väldigt stolta när vi skriver det här – stolta över vår mamma, Lena Widebeck och hennes Davy, Combine Steward Of The Line. I lördags nådde de nämligen det mål mamma satte upp redan när Davy var en väldigt ung hund, att bli Sveriges nästa SEUCh.
 
Tusentals timmar
Vi, Linda och Jenny, har följt Lena och Davy längs resan. Träningsplaner, kurser, övningsprovprov, jaktprov, praktisk jakt, trimning, utställningar och inte minst alla träningstillfällen hemikring. Vi kan vittna om de tusentals träningstimmarna som lett till Davys nya titel. För att inte nämna det långsiktiga avelsarbetet med att få fram en hund med rastypisk exteriör, trevlig mentalitet och tillräcklig arbetslust för att kunna erövra både tre cert på utställning och ett andrapris i öppenklass på jaktprov.
 
Speciell titel på flera vis
Davys nya titel speciell är speciell. Han är idag den enda Svenska hund som bär titeln. Senast en hund erövrade titeln var 6 år sedan då Billy, Combine Hennessy suddade ut parentesen runt sitt championat. Billy gick tyvärr bort i somras och det känns väldigt fint att hans barnbarn Davy för fanan vidare. Skillnaden är att Billy fick sin titel vid 7års ålder och avslutade då sin provkarriär. Davy är bara fyra år gammal och tränar nu vidare tillsammans med mamma, framförallt för att de har så roligt ihop.
 
Grattis mamma!
Vår mamma är ödmjuk. På facebook tackades Lisa Falck, Anita Norrblom, Sofia- och Jens Palmqvist för att de hjälpt henne uppnå målet med Davy. Och hon har rätt, deras träning har spelat en bidragande roll, men den som i slutändan ska klappa om sin hund och sträcka på ryggen är vår mamma. Det är hon som tränat, tragglat, stött på hinder, tänkt om, tränat ännu mer och slutligen fört Davy till SEUCh.

Lena och Davy, SEUCh FIUCh Combine Steward Of The Line. Foto: Inger Boström
 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela