Debut i ökl och CK i Askersund

I helgen var det dags för Goldenspecialen. Jag har våndats en del inför årets special, det är roligt att delta men efter förra årets starter på working test kände jag och Flamma oss klara med nybörjarklassen. Med viss ängslan annmälde jag oss till öppenklassen i år, med vetskap om att vi inte riktigt är där än. Veckorna inför specialen testade av jag dubbelmarkering, signaler och tecken. Oroväckande nog verkade Flamma ha glömt bort konceptet dubbelmarkering, men efter några pass föll det på plats igen. Hon har aldrig varit en lika säker markör som sin mor Tessa och behöver öva ofta för att hålla kunskapen vid liv.
 
Träning inför specialen tillsammans med Ruth, Wera, Maxi, Nelson och Aslan.
 
Vad är det västa som kan hända?
Morgonen innan provet bollade jag lite tankar med mamma och hon ställde frågan "Vad är det värsta som kan hända?". Jag svarade såklart att det var att Flamma skulle förlita sig för mycket på sina ben och alltför lite på sin nos, som hon tenderar att göra i pressade situationer. Mamma skrattade och svarade "Men är det verkligen det värsta? Är det inte värre om hon skulle vara seg och långsam?". Hon hade såklart rätt.
 
Vi samlades 10.00, men första stationen innebar mycket väntan och vi fick starta först strax innan 14.00. Lång dubbelmarkering på äng. Flamma var gasad och trots att hon makerade båda kasten sprang hon över första apporten med råge. Avståndet var alltför långt för att vår stoppsignal skulle funka. Jag tog hem och testade ett ut-tecken som hon tog fint men förmådde inte få hem apporten. Jag kallade in och bröt rutan.
 
Till ruta två försökte jag ladda om. Dubbelmarkering i skog där första kastet var diffust. Flamma spikade den sist kastade men fick inte in den först kastade. Jag tror inte hon markerade kastet och hon tog inte några dirigeringstecken speciellt bra.
 
Rutan där det vände
Nu övervägde jag att bryta men bestämde mig för att köra vattnet som avslutande ruta. Där samlade Flamma ihop sig och gjorde ett strålande jobb. En dubbelmarkering i en kanal där den första landade på land på andra sidan och den andra med dolt nedslag på vatten. Bra markeringar, igångar, lokaliseringar, inlevereringar och anvämningar. Jäg fällde en lyckotår och bestämde mig för att ta en ruta till! Efteråt såg jag att vi fått 20 poäng på den här rutan.

Fjärde rutan var en dubbelmarkering på öppen mark med sly och dold kastare. Flamma spikade den sist kastade men hade diffus minnesfild av den först kastade. Jag fick hjälpa henne och hon lyssnade halvbra på mina tecken men fick till sist in den. Domaren sa "du boxar ut henne i rätt område" och det är en bra beskrivning! Nu kände jag att vi lika gärna kunde fullfölja provet. Femte rutan var en enkelmarkering med lågt kast och sedan en dold dirigering. Flamma spikade markeringen men vi fick inte till linjetaget. Istället för att börja trassla kallade jag in och klappade om henne.
 
Mycket att glädjas åt
Så var debuten i öppenklass gjord! Resultatet blev blygsamma 36 poäng. Den inledande besvikelsen och frustrationen var dock snabbt bortblåst. Tänk att jag har en hund som ställer upp och jobbar för mig en hel dag, som aldrig ger upp och alltid gör sitt bästa för att finna apporterna. Jag är nöjd med att Flamma markerade alla kast och aldrig låste sig på skytten. Hon är stadig, uppmärksam, lugn mellan rutorna, hyfsat säker på direktmarkeringar och gör bra inlevererigar. Det är just ökl-momenten vi får jobba vidare med.
 
CK i Askersund
På söndagen dömde mamma tikarna på specialen, inget för mig att delta på alltså. Istället åkte Flamma och jag på SSRKs nationella utställning i Askersund där Flamma fick CK i bruksklass. Senare blev hon även 4a bästa tik och till sist BIR-jakt i tävlan mot dagens cert-vinnande hane. Världens bästa Flamma! Tyvärr förmådde vi inte stanna kvar till finalerna, bedömningen i en annan ring gick segt och vi var båda trötta efter gårdagen.
 
Stolt hund (eller kanske mest matte) med CK-rosetten.



Maj, en hektisk månad för Flamma

Samma visa varje år, maj hinner knappt börja så är den förbi. Våren gör intåg och tiden springer. Trots att månaden är försvinnande snabb betas aktivitet efter aktivitet av i en rasslande hastighet. Flamma och jag hade en fullproppad maj där vi hann med både rallylydnadstävling, jaktprov och två utställningar.
 
Debut i rallylydnades fortsättningsklass
I början av maj testade vi rallyns fortsättningsklass på Hölö-Mörkö Brukshundklubb. Banorna kändes kluriga och solen stekte, så jag tror både jag och Flamma tappade farten och självförtroendet i första starten. Efter halva banan slogs jag av tanken att vi inte hade speciellt kul och jag är glad att jag hade sinnesnärvaro nog att bryta och leka lite dragkamp med Flamma på planen. Resten av banan gick Flamma sen med viftande svans och till nästa start var attityden bättre hos oss båda. Den räckte till 82 av 100 poäng, godkänt resultat och en femteplats i klassen.
 
Inofficiellt jaktprov i Ötjärn
Bara några dagar efter rallytävlingen styrde vi istället bilen till Ötjärn för att delta på Goldenklubben Västmanlands inofficiella b-prov i Ötjärn. Det var nästan ännu varmare denna dag och Flamma skulle starta näst sist på dagen så det blev lång väntan. När det var vår tur hämtade hon landmarkeringarna utan problem och de långa vattenmarkeringarna kom också in. På söket blev hon lite matt, och ett vilt fick hon inte in. Efteråt hade jag ingen bra känsla, men domaren påminde mig om Flammas kvalitéer och när jag fått reflektera lite kändes det ändå okej. Vår prestation räckte till ett andrapris.
Tillsammans med de andra pristagarna
 
5a bästa tik på GRK Open Show
Nästa aktivitet kom några dagar senare, Goldenklubben Upplands Open Show i Almunge. Flamma visades i jaktklass där hon var ensam men jag blev mycket glad när domaren, Bengt Danielsson, sedan placerade henne som dagens femte bästa tik.
Davy och Flamma som BIS- och BIS-2 Jaktmeriterad i Almunge.
 
CK på SSRK Club Show
Dags för debut i jaktklass på officiell utställning och inte vilken utställning som helst utan SSRKs Club Show som dömdes av en engelsk rasspecialist. Flamma var på gott humör och glänste i kapp med solen. Hon var ensam i jaktklass men vann den med CK.
Flammas första CK, vilken lycka!
 



Funkisjobb och viltträning

Vår jaktprovsverksamhet, visst är den fantastisk! Alla eldsjälar till provledare, komissarier och domare som i princip jobbar ideellt för att vi ska få ha kul med våra hundar. Till en b-provsruta i nkl behövs typ 5 funktionärer utöver domaren: skytt, kastare, sökläggare, sekreterare och kanske en reserv. Tänk att det trots det ofta är svårt för arrangörerna att få ihop tillräckligt med funktionärer till proven.

Om alla som vill starta även jobbar på ett prov...
..skulle nog problebet vara löst! Min filosofi är att vill jag starta på jaktprov ska jag också dra mitt strå till stacken och jobba som funkis på ett prov. Sagt och gjort anmälde jag mitt intresse att jobba på Öja-provet och i lördags var det dags. Tillsammans med ett härligt gäng rodde jag båt, kastade änder i vatten och kråkor på land.

Många fördelar med att vara funkis
Som funkis träffar man nytt folk, får se olika hundas arbete bedömas och ofta kan man få förtur att köpa överblivit vilt. Det fick till exempelvis vi och även möjlighet att låta våra hundar testa delar av provupplägget efter att provet avslutats. Flamma fick en vattenmarkering från båt, en landmarkering och bli söka växelvis med en annan hund. Jag blev väldigt glad åt att hon löste allt detta på ett fint sätt. Dessutom fick hon ligga passiv en hel dag i bilen och lyssna på skott. Nyttigt bara det!
 
Man måste inte vara proffs
För att vara skytt måste man nog ha licens och egen bössa, men ingen av de andra funkisuppgifterna kräver någon erfarenhet. ALLA kan skriva och lägga sök. Kasta kräver kanske några övningskast innan med det är ju lätt att lösa. Man gör ju så gott man kan. Jag är långt ifrån en superkastare men fick ändå kasta både änder och kråkor på Öja. Två av mina kast blev fiasko, i den täta vegetationen fastnade kråkan i ett träd. Men det är ingen katastrof, hundarna får nya kast och blir inte belastade för att jag misslyckats med kasten.
 
Viltträning i dagarna två
Igår tog mamma och jag några av de överbliva fåglarna och lät våra hundar söka. Flamma var lite matt från lördagen men kämpade på bra, fick hämta fyra på söket och sedan avsluta med en vattenmarkering. Ibland känns det som att det är på väg att lossna för oss och jag blir nästan frestad att anmäla till ett b-prov, men tyvärr stundar nog ett löp nu i augusti/september. Grabbarna är som tokiga i henne.
Mamma Lena var också med som funkis, inringd kvällen innan provet pga funktionärsbrist.