Glaciärer, fjälltoppar och dopp i Atlanten

För tredje året i rad blev det en semsterresa till Norge för Niklas, Flamma och mig. Vårt grannland är fantastiskt och att resa i Niklas skåpbil gör semstern smidig och inte minst billig. Inga boenden behöver förbokas och mat packar vi med oss. Frihetskänslan det ger är magisk. Att Flamma älskar att resa med oss i skåpbilen gör det hela än mer perfekt. Hon har en stor bur där hon sover nöjt under resdagarna och när vi stannar någonstans är hon alltid lika peppad på att följa med oss ut på äventyr. Hon är verkligen en hund som trivs med att vara i rörelse ihop med sin familj.
 
 
I år fick vi dessutom sällskap av ett gäng kompisar och färden ledde till Jostedal, där en av Europas största fastlandsglaciärer finns. Smältvattnet från glaciärerna gör vattnet i sjöar och fjordarna omkring turkost och klimatet svalt, underbart! Vi campade vid Lovatnet, gick på tur mot några glaciär-snibbar och betade av en topptur på Årheimsfjellet med utsikt över Loen. Toppturen var dock så brant och svettig att jag höll på att ge upp halvvägs, men Flamma och resten av gänget knatade på så jag bet ihop och kom upp jag med.
 
Flamma på toppen av Årheimsfjellet.
 
Niklas och jag, två supersvettiga semestrare vid fall nära Briksdalsbreen.
 
Långa promenader bland berg, glaciärer och fjällbjörkar.
 
Ljuva campingliv vid Lovatnet. Ser ni de två hundarna?
 

Flamma tar ett uppfriskade dopp i iskall glaciärsjö.
 
Efter några dagar splittrades gänget. Jag ville ut och se Atlantens kust. Vid Vestkapp, som är en av de västligaste plattåer, njöt vi av utsikten. Vid Ervik stand premiärbadade Flamma i Atlanten tillsammans med ett helt gäng surfare och vid Kråkenes fyr spanade vi än en gång ut över havet. Sen var semsterveckan slut och vi styrde bilen tillbaka till Sverige. Nästa år är jag sugen på att vara ute längre. Lofoten ska ju vara fantastiskt, men det är långt dit!
 
Vestkapp med utsikt över Atlanten.
 
Premiärdopp i Atlanten tillsammans med husse, vir Ervik strand.
 
Tips om du vill resa till Norge med hund! Tänk på att hunden behöver ett pass och avmaskning hos veterinär innan inresan. Allt går att läsa på Mattilsynets webbplats. Tänk också på att vissa hundraser tyvärr är förbjudna i Norge. God tur!



Valpen som ville leva

Det blir inte alltid som man tänkt sig och det stämmer verkligen in på Combine Caddy. I våras beslutade mamma och jag efter mycket funderande att göra ett sista försök att få en dotter att gå vidare med efter Tessa. På valborgsmässoafton parades hon med vår egen Maxi och vi höll tummarna. Länge tvivlade vi på dräktighet men fyra veckor senare visade ultraljudet att det troligtvis simmade två små spiggar i Tessas mage. Så började väntan på spiggarnas entré. Jag vågade inte skriva ett ord om dräktigheten, inget gör mig så nojig som dräktiga tikar så jag ville vänta tills allt var klart och alla mådde bra. Och vänta fick vi, Tessa hade ingen brådska. När hon gått över beräknat datum visade undersökning att det bara var en spigg i magen, snopet!

Snitt och plågsam väntan
Värkarbetet kom tyvärr aldrig igång och till sist fick vi lov att åka för att göra ett snitt. Tessa mådde bra, men vi kunde konstatera att valpen började må allt sämre och behövde komma ut. Givetvis skedde detta en söndagskväll. Så fort valpen var ute fick vi honom till väntrummet och medan han kravlade runt innanför min tröja försökte jag förstå vad operationsköterskan just sagt. Ful livmoder som behövde plockas ut och stor blodförlust. Väntan som kändes som en evighet trots att klockan i väntrummet tycktes ticka ovanligt sakta. Tankar som virvlade runt i skallen samtidigt som klockan passerade midnatt.
 

Hur Caddy fick sitt namn
Till sist fick vi sitta tillsammans med Tessa i ett eget rum och vänta på att hon skulle piggna till. Valpen kravlade omkring men Tessa låg bara helt platt, länge. Mitt hjärta värkte. Ett par timmar senare klarade hon att ta sig upp på benen och vi fick åka hem. Hela vägen hem låg Tessa, valpen och jag sked i bakluckan och vi beslutade att döpa honom Caddy eftersom det var en just en Volkswagen Caddy han fått åka i sina första timmar i livet.
 
 
Första tiden med Caddy
Efter oron över att mista Tessa ville jag inte lämna hennes sida. Jag tog ledigt och blev kvar på en madrass bredvid valplådan i två dygn. Tempade, oroade mig för inre blödningar och så försökte vi hålla liv i Caddy. Han var pigg men Tessa fick aldrig mycket mjölk. Efter några dagar reste mamma till England och Ulla-Britt tog över som valpvakt några dagar innan jag fick semester och bytte av igen. Vid två veckors ålder öppnade han ögonen och vi började stödmata med köttfärs och valpfoder. Anne och pappa tog över valpvakten så jag fick komma iväg på min planerade Norgeresa.
 
 
Tessa, min älskade Tessa
Även om jag oroat mig mycket för Caddy måste jag erkänna att det är en bråkdel av hur jag oroat mig för Tessa. Kanske inte så konstigt egentligen, att hjärtat klappar mer för hunden jag delat mitt liv med i så många år än den lilla valp jag bara känt i några timmar eller dygn. Många gånger har jag hunnit ångra att vi parade Tessa och funderat över om det är försvarbart att utsätta våra avelstikar för de risker som medföljer en valpning. Samtidigt är ju fortplantning bland det mest naturliga som finns i djurvärlden. Nu ser jag fram emot att hon ska bli klar som mamma och komma tillbaka till Stockholm för att leva med mig i Stockholm igen.
 
Valpen som ville leva
Caddy har verkligen varit en livskraftig valp, eller som Ulla-Britt uttryckte sig "Han vill verkligen leva" och så känns det faktiskt. Tänk att han ändå blev till i den fula livmodern och ensam klarade av att överleva där drygt nio veckor. Redan när han kom ut var han liten men pigg och sedan han har fortsatt kämpa för sitt liv. Det känns allt lite sorgligt att han blev just en han och vi inte fick någon tik som vi hoppats på. Förhoppningsvis kommer han fortsätta utvecklas till en speciell hund som förgyller någons liv på samma fantastiska vis som hans mor och storasyster förgyller mitt. Det är en fin tanke trots allt!
 
Tre veckor gammal fick Caddy hälsa på "storebror" Loke, Combine Byline. Det syns inte i bilden men den lilla svansen viftade, så himla gulligt!
 



BPH med Maxi!

Här har det minsann varit tyst ett tag. Men så kan det bli när det är mycket som händer och man helst av allt spenderar tiden ute vid vattnet med hundarna! 

Men i helgen fick Maxi och jag ta och lämna klipporna i Blackeberg för några timmar och åka till Nykvarn och gå ett BPH, Beteende- och personlighetsbeskrivning av hund. Ett gäng Combinare skulle testa sina hundar och mamma och jag tänkte att varför inte göra Maxi som ändå används i avel och inte har några resultat från jaktprov och liknande. Jag har aldrig gått BPH med hund tidigare så det var en spännande upplevelse även för mig. Det var stekhett och vinden stod helt stilla på planen så mellan varje moment fick Maxi dricka ur en stor hunk med vatten. 

Maxi gav mig inga direkta överraskningar, han reagerade inte överdrivet på något, var nyfiken på allt och tog det mesta med ro. Inga som helst tendenser till att vara arg och leker mer än gärna med det som presenteras för honom (även om han självklart helst leker själv än kommer till mig med sakerna...) Han fick som avslutande kritik från beskrivaren att jag har en väldigt trevligt hund som är trygg i sig själv och med mycket nyfikenhet! 
 
Nedan har ni hans spindeldiagram, det blåa visar rasmedelvärde och det röda är Maxi. 

Efter att ha kollat på våra kompisar hoppade Maxi och jag in i vår kokheta bil och tog oss tillbaka till Blackeberg. Maxi sov en timme och sen drog vi ner till klipporna för ett välbehövt bad och häng på klipporna. Maxi och jag har kommit på att det är väldigt kul att ta simturer tillsammans (han drar även mer än gärna sin matte när hon blir trött...).


Min badpojke!
 
Jag rekommenderar er verkligen att gå BPH med era hundar. Jag tänker helt klart göra det med nästa hund!