Spanjorens kärlek till snön

I söndags vaknade jag och kände mig lite nedstämd över att det var dags för golden retriever på Stockholms mässan och jag var kvar hemma i Linköping. Men den nedstämdheten förvandlades snabbt till lycka när jag drog upp persiennerna och möttes av strålande sol, massa snö och minusgrader. Jag och Gustav klädde på oss varma kläder och gav oss ut med hundarna i det fina vädret. Det är så kul att se framförallt Maxis lycka till snön, han blir busig och viftar intensivt på svansen när han kommer ut i snön. Under promenaderna vänder han sig om och vill att man ska kasta snöbollar till honom som han kan slänga sig efter. 
 
Så imponerad över hur högt han hoppar - men också liiiite kul att han missar men är lika glad för de!
 
Vi gick i solen länge innan vi tog oss ut på en stubbåker där Maxi kunde få vara lös. Det slutade dock med att han sprang runt fötterna på oss och ville att vi skulle kasta snöbollar, så det fick bli så. Toddy är inte så road av snöbollarna utan fastande istället i sorkhålen. Han låg vid "sina hål" och lyssnade efter sorkarna. Sötnos! 

 
Blev tvungen att ta på Toddy koppel för att få med honom hem igen... 
 
Det gjorde alltså inte så mycket att det var just denna dag som jag missade Stockholm. Men nästa år hoppas jag ändå (trots väder) att jag befinner mig i ringen på mässan... Kanske med Toddy som veteran? 



Maxi pigg igen = träningen igång igen!

För några veckor sedan blev Maxi helt plötsligt väldigt dålig. Under en vecka gick han orent fram, och mamma och jag bestämde att hålla honom lugn och avvakta och se om de la sig. Men icke, istället upptäckte jag en kväll att han sov väldigt mycket. Jag väckte honom och märkte att han inte orkade ställa sig upp, jag tog tempen och stackarn hade över 40 grader. Då det var väldigt sent såg jag till att han drack vatten och så höll jag ett öga på honom under natten. Eftersom Toddy haft borrelia och anaplasma tidigare kände jag igen ALLA symtom och anade att det kunde vara nått sånt... Och ja, blodprov visade anaplasma. Som tur är svarar hundarna väldigt snabbt på antibiotika och redan kvällen efter ville Maxi ha mat igen och gå korta små turer ute. 
 
Här va han inte kaxig... Varm, trött, vägrade äta och smärta i kroppen. Mattes hjärta!

Nu har han ätit antibiotika i två veckor och han är helt och hållet sig själv, så himla skönt. Eftersom han först var halt och sen blev dålig låg jag lågt med träning. Men igår drog vi till med ett träningspass! Gustav hängde med ut och kunde filma ett av skicken. Eftersom Maxi är VÄLDIGT het när det kommer till apportering så börjar jag alltid med stadga. Sitt under tiden som jag kastar med tennisbollar eller det svåraste av allt, sparkar på tennisboll runt honom. Därefter gick jag ut till ett område jag och Ingegerd använt tidigare där jag la ut 2 tennisbollar. Eftersom han fick sitta från utskicksplatsen och titta när jag gick ut i områden tog vi en paus och gjorde lite annat så bilden skulle få suddas ut lite. 

Jag älskar hans glädje och fart. Som ni hör blåste det rejält och det blir ett terrängbyte där han fastnar, men jag gillar hur han jobbar sig vidare efter ett tag och hittar bollen (som jag hade gömt under löv). Inlevereringarna är fortfarande något vi ständig jobbar på, men oj så stor skillnad det är nu. Det var inte längesen som han tog boll/dummy och sen sprang i cirklar runt mig och lekte med grejen (enormt frustrerande, haha). 

 
Jag har så kul med den här hunden, han är en utmaning men så länge vi har så kul som vi har nu kommer vi fortsätta att jobba med apporteringen! 



Linda och Maxis midsommar på hundfjället!

I skrivande stund sitter jag med Maxi i Stockholm och tänker tillbaka på några underbara midsommardagar uppe i Sälen. Vi åkte dit tillsammans med Gustav och labradoren Selma för att vandra uppe på fjället och bo några dagar i deras stuga som ligger precis intill hundfjället. Det blev en regnfri vandring på fredagen och Maxi fullkomligt njöt av att få springa fritt och jag njöt av att slippa asfalt och bara vara vi. 
 
Under promenaden lät jag Maxi härja fritt och tränade inte någon speciellt. Men jag fick sätta inkallningssignalen på prov vid några tillfällen när han började roa sig med att springa efter fåglar som befann sig på fjället, och den funkade! 
 
Gustav hade med sig sin kamera så tänkte bjuda på några bilder!
 
Dags att vandra upp mot fjället... 

Väl uppe fick hundarna lite vatten medan vi bestämde hur vi skulle gå... 

Lite fotgående.... 

Någon hade koll på att bollen var med i fickan... 
 
Selma håller istället koll på sin lillhusse som mest ägnade sig åt sin kamera... 
 
 
På kvällen kom solen och vi satte igång grillen... Och Maxi längtade tillbaka till toppen!