Systrarna Widebeck

Flambolina på linje

Publicerad 2017-11-24 10:44:00 i HUNDVARDAG,

Under hösten har Flamma och jag vid fem tillfällen åkt till Anita Norrblom och tränat tillsammans med fyra andra ekipage. Varje tillfälle har på olika vis handlat om att både vi och hundarna ska lära oss sortera linjetag och markeringar. Men framför allt har Anita drillat oss i att föra hund. Att tänka och agera själva, inte bara stå stilla och vänta på instruktioner. Det är verkligen lättare sagt än gjort!
 
Igår var vi på årets sista träning och jag kan inte vara annat än nöjd. Flamma markerade, höll huvudet kallt och sprang på sina linjetag. Den sista var en cirka 70 meter lång linje i blöt terräng. Helt blind för henne men spårad av andra hundar och utläggaren tidigare under dagen. Vi hade fått markeringar i linjen innan så jag var övertygad om att hon skulle fastna där men det gjorde hon inte. Rakt ut i full fart bar det av, men mot slutet föll hon av lite till vänster och kom därför inte rakt på apporten. Jag blåste och Flamma satte sig och tittade på mig.
 
Min puls gick upp, hände just det där? Stannade Flamma omkring 90 meter ifrån mig? Ja och hon satt kvar! Nu ville jag inte misslyckas med nästa steg så jag gick halvvägs fram till henne, gav ett tydligt högertecken och hon svarade med att kuta iväg i rätt riktning och finna apporten. Vilken underbar känsla och avslutning på en fin serie träningar hos Anita!
 
Den här hösten känns det som att Flamma och jag tagit ett stort steg framåt i träningen. Hon försvinner varken på planlösa sök eller sitter fastnålad i marken när hon får ett dirigeringstecken. Plötsigt känns det som att hon förstår och vill springa dit jag pekar. Vi är såklart långt ifrån färdiga, allt känns väldigt nytt och skakigt men det känns hoppfullt.
Igår fick jag aldrig upp mobilen för att fota, men den här bilden är från ett annat pass med gänget!
 

Älskade vitnos

Publicerad 2017-11-16 11:16:00 i HUNDVARDAG, JENNYS INLÄGG, SEU(u)Ch COMBINE MERRY MESSAGE,

När Billy lämnade oss axlade Doris, SEU(u)Ch Combine Merry Message, rollen som äldsta hund på Stavtorp. Då kändes det lite konstigt. Visserligen hade Doris "fyllt veteran" men hon kändes inte speciellt gammal. Doris har alltid varit en väldigt pigg, spänstig och kvick hund.
 
Tikpyssel och pussel
Hemma på Stavtorp har mamma både tikar och hanar. Jag beundrar henne (och andra uppfödare) som bollar arbete, många hundar och uppfödning. Eftersom jag har tikar och vi inta bor allt för långt ifrån varandra brukar jag och mamma pussla lite och byta hundar när det vankas löp eller liknande för att det ska bli enklare hemma på Stavtorp. Jag har inget emot det, snarare är det roligt att få lite kvalitetstid med familjens hundar. Snart får jag ju tillbaka mina egna, alltså Tessa och Flamma, igen.
 
Doris på besök
Jag till exempel har haft Debbie hos min under delar av oktober och november, men nu har hon flyttat hem igen. Istället gör Doris ett gärstspel på Stavtorp och efter några dagar ihop har det slagit mig att Doris faktiskt numera känns som en gammal hund. I början av nästa år fyller hon 10 år. Hon är fortfarande fräsch och så, men de vita glasögonen sprider sig ner äver nosen och hon sover sådär djupt som äldre hundar gör.
Doris, eller Dork som vi också kallar henne, är en riktig kelgris. Mammas hundar får inte vara i möblerna, men Doris har undantag för kökssoffan. I somras när mamma kom hem med den från en loppis hoppade hon upp direkt och la sig tillrätta, sen tittade hon på mamma med en blick som sa "tack för soffan". Så den fick bli hennes.
 
När farfar Ivar kom på besök till Stavtorp i helgen delade hon dock med sig av platsen i utbyte mot klappar. Farfar är en riktig djurvän som jobbat med djur i hela sitt liv så jag tror inte han had enågot emot att hon var lite närgången.
 

Toddy är med i cancerforskningen

Publicerad 2017-11-09 14:28:50 i HUNDVARDAG, LINDAS INLÄGG, SEU(u)Ch LVCh COMBINE QUITE A BOY,

Det har varit ganska tyst från min (Lindas) sida, jag har haft en ganska intensiv pluggperiod och lämnade in en stor hemtenta för en vecka sedan. Maxi har även varit hemma hos mamma ett tag, det började med ett hängande öga som inte ville bli bättre. Vi tänkte att det skulle vara bättre om han var hos henne så han kunde följa med på ögonlysning med resten av gänget. Som tur va var det inget farligt med hans öga utan det var Horners. Det innebär att hans öga kommer vara hängigt ett tag, men så småningom återgå till det normala (hoppas jag...). I helgen tar jag i alla fall tåget hem och på söndag hänger han med till Linköping igen, ska bli så härligt att få tillbaka honom igen. 
 
Under tiden som Maxi varit borta och jag och Toddy haft kvalitetstid, vilket också har varit helt underbart. Det blir en enorm skillnad att bara ha honom. Toddy är alltid vid min sida, så har knappt använt ett koppel under dessa veckor. Men nu ser vi fram emot att "lillebror" kommer tillbaka och sätter fart på vardagen igen, de behöver vi. 

Denna vecka hade dock Toddy ett viktigt uppdrag, han skulle nämligen till veterinären för att samla blod. Blodet skulle därefter skickas till SLU för att användas i cancerforskningen på hund. Djursjukvårdaren frågade även om Toddy inte kunde bli blodgivare hos dom, eftersom han var så enkel att ta blod på. Så jag började fylla i ett formulär. Men sen kom jag till punkterna där hunden inte fick vara över 8 år (vilket han blir i januari) och inte ha varit utomland (vilket vi har varit måååånga gånger), så det blev inget med det. 

Även mamma åkte med 4 hundar som också var med och bidrog till cancerforskningen. Känns viktigt att ställa upp och hjälpa forskningen framåt, det är det minsta vi kan göra för våra hundar. Och eftersom Toddy har tagit bort en stor cancerknöl från strupen kändes det extra viktigt att ställa upp! 

 
Min fina kille! 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela