Systrarna Widebeck

Rallydebut med full pott

Publicerad 2017-08-29 08:56:53 i HUNDVARDAG,

Flamma och jag har tränat rallylydnad sporadiskt i ungefär ett år. Vi gick en kurs i förra hösten, mest för att komma åt uppstyrd träning i grupp med andra hundar. Tanken på att tävla var länge avlägsen men under sommaren har jag hängt med några på jobbet när de tränat och tävlat och funderat på om det inte skulle vara kul att testa själv.
 
Sagt och gjort anmälde jag Flamma till en tävling i Åtvidaberg och i helgen var det dags för debuten. Vi kom fram i god tid, jag prickade av mig och rastade av Flamma. Hon var sjövild och fick springfnatt när jag släppte henne lös i en skogsdunge, men kändes bara glad och positiv.
 
Jag var rätt nervös för jag känner mig inte helt införstådd med bedömningssytemet men första klassen gick ändå över förväntan. Jag kom ihåg banan, Flamma var med mig och jag tror jag gjorde alla skyltar rätt. Andra klassen kunde jag slappna av lite mer och då gick det ännu bättre.
 
På prisutdelningen kände jag mig ändå rätt säker att vi skulle klara godkänt i båda klasserna. Men när prisutdelaren inledde de med att berätta att de inte skulle ropa upp de som inte klarat godkänt och en syund senare började ropa upp ekipage som hade över 90 poäng tappade jag modet. Jag måste råkat göra något så Flamma och jag tappat massa poäng och inte blivit godkänd?
 
Det visade sig att det hade jag inte alls! I första klassen hade vi hela 96 poäng och blev placerade 3a och i andra klassen hamnade vi högst upp på prispallen med 100 poäng! Hur gick det till?
 

Championat från jaktklass!

Publicerad 2017-08-21 19:40:22 i LINDAS INLÄGG, STANROPH SWEET DREAMS, UTSTÄLLNING,

Efter fyra reserv cert satt det äntligen där, det sista certet Debbie behövde för att vara berättigad till ett Svenskt utställningschampionat. Det var mamma som åkte på SSRKs Club Show i Askersund för domare Kerstin Henriksson. Men det var inte "bara" ett Svenskt championat hon blev berättigad till. Sedan innan hade Debbie nämligen ett cert i Danmark samt ett i Finland som nu gör att hon erövrat ett NORDISKT UTSTÄLLNINGSCHAMPIONAT (väntar på bekräftelse)! 
 
"Debbie" NORD UCH Stanroph Sweet Dreams, bild tagen hemma efter utställningen
 
Något som är lite extra roligt med Debbies championat är att hon har tagit alla cert från jaktklass. När hon var 19 månader startade mamma henne på KM där dom lyckades få ett 2a pris. Så direkt efter alla unghundsklassen på utställning kunde hon kliva direkt till jaktklass istället för öppenklassen. 
 
Debbie är en väldigt speciell hund för oss, och framförallt för mamma. Debbie är ett resultat av ett av mamma och Annes sista samarbeten och dom jobbade verkligen tillsammans för att kullen skulle kunna komma till liv. Jag fick nämligen flyga till Anne och hämta Debbies mamma Shakira, Stanroph Silent Shakira, som sen stannade hos oss en hel sommar. När hon parats med mammas Tino, SEU(u)CH FI UCH Combine Nintendo, flög hon tillbaka hem till Anne där kullen föddes. Vid 7 veckors ålder flög mamma ner och tittade på kullen och föll för Debbie, som vid 4 månaders ålder kom till Sverige tillsammans med sin bror Mario som bor hos Anita Ohlson.
 
Förhoppningsvis kan vi få njuta av Debbie valpar så småningom... <3 

Flamma på pallen på specialen

Publicerad 2017-08-14 11:38:00 i HUNDVARDAG,

I fredags startade Flamma och jag på Goldenspecialens WT. In i det sista velade jag om jag skulle åka dit. Vi behöver ju ut och träna på provmiljöer, men jag villle inte upprepa fiaskot på Lidingö. Det är svårt att komma tillrätta med beteenden som nästan endast visar sig på prov eller tävling.
 
Solen gassade och det var lite vind. Tur nog är jag mer värmekänslig är Flamma så hon bekoms inte av vädret. Vi tog det väldigt lungt vid starten, rastade, drack vatten och hämtade en markering.

Ruta 1  13 poäng
Enkelmarkering i en sluttning. Den var inte svår men Flamma var överladdad. I raketfart sprang hon över dummien, uppför slänten och försvann bakom krönet. Känslan av uppgivenhet sköljde över mig och jag visslade in henne. Men då skärpte hon sig, vände hemåt och tog med dummien på vägen.
 
Ruta 2 20 poäng
Sen ville jag nästan bryta men mamma var med och peppade, "samla upp er och fortsätt", så vi gick vidare till ruta 2 och det var tur. Flamma spikade markeringen.

Ruta 4 12 poäng
Markering på igenvuxet fält, dold kastare, orange dummie. Flamma bommade kastet, jag såg inte ens hennes öron röra sig när dummien dunsade ner. Jag funderade några sekunder och kom fram till att det enda jag kunde göra var att testa dirigera. Ett tydigt linjetagstecken och Flamma gick iväg, om än lite osäkert. Som tur var tog hon linjen bra och eftersom farten var låg tog hon närsökssignalen bra också.

Ruta 3 12 + 19 poäng
Sista prövningen var en dubbelruta, enkelmarkering på vatten följt av en kort markering på land. När vattenmarkeringen kastats skälvde det i Flamma men hon satt kvar. Full fart ut och tillbaka men till min förvåning spottade hon ut dummien på mina fötter. Den korta markeringen löste hon dock utmärkt.
Full fart ut i vattnet...
Snygg inleverering på sista rutan - där vi var sista hund ut för dagen innan WT't avslutades.

Varför så missnöjd?
När vi väntade på prisutdelningen kände jag mig ändå inte speciellt nöjd. I efterhand undrar jag varför, hur kunde jag inte se alla de bra saker min hund gjort? Istället hakade jag upp mig på springet på ruta 1 och avlämningen på vattenmarkeringen. Ibland tror jag jag sätter kraven för högt på mig och Flamma.
 
Det visade sig att Flamma fått 76 poäng och blev placerad på femte plats. I bilen hem fick jag tid för analys och då sköljde det över mig. Vi klarade det, poäng som kvalificerar oss för ökl på WT, om vi vill. Men framför allt klarade vi att samla ihop oss efter en knackig start och avsluta riktigt bra trorts lång, varm dag med mycket väntan.
Där står vi, Flamma och jag. Vi fick också en rosett såklart, men den glömde vi hänga på oss.

Samtliga bilder är fotade Eva Carlin, kennel Tornseglarens.
 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela