Året då pusslet gick ihop

I måndags fyllde jag 29 år. Ingen speciell födelsedag direkt, men jag slogs av en väldigt speciell tanke. Jag undrar om inte mitt tjugoåttonde levnadsår var året då mycket föll på plats. Jag flyttade jag ihop med Niklas i en lägenhet som jag älskar, började på ett nytt jobb där jag stormtrivs, knöt nya vänskapsband och både Flamma och Tessa fanns vid min sida och fick vara friska. När jag tänker tillbaka tror jag att jag skrattat eller känt mig lycklig nästan varje dag det senaste året.
 
Men alla dagar har såklart inte varit lätta. Mitt tjogoåttonde år var också året då jag fick skiljas från Billy. Världens finaste, snällaste och ärligaste läromästare och kamrat. Med Billy fick jag göra en fantastisk resa uppleva saker som aldrig kommer igen., Med avskedet till honom var det som att avsluta ett kapitel av mitt liv. Jag är honom evigt tacksam, men nu väntar nya utmaningar och upplevelser.
 
Min tjugonionde födelsedag firades med en pannkakstårta. Mina favorittjjer fick såklart smaka en liten bit var. Jag tänkte mig en söt lite trånande bild men Tessa, som är konstant hungrig just nu, kunde inte hejda sig och studsade upp för att hugga sin bit. Flamma trodde inte sina ögon!
 
 



Minnesvärt släpspår med kanin

Hösten är här! Och med höstblåsten kom träningsinspiration tll både mig och mina tjejer. Vi har passat på att träna en hel del med vilt, något som Flamma behöver rutin på. Det började med en kråka för ett par veckor sedan och därefter har jag regelbundet tinat vilt. And, fasan, skrak, mås och kanin. Jag har en låda på balkongen där de klarar sig fint ett par dagar nu när det blivit kyligt ute. 
 
Tessa och Flamma har varit duktiga. Igår gick de varitt sök med mås, skrak och kanin och båda fick in alla vilt på ett trevligt vis. Men höjdpunkten kom idag. Jag ville utmana Flamma och drog ett långt släpspår med kaninen. Spåret startade på en liten höjd och sedan drog jag det nedför höjden, i en halvcirkel genom skogen och upp på ytterligare en höjd. Jag skulle inte kunna se Flamma i skogen, men när hon kom upp på höjden, vilket kändes bra för då kunde jag se när hon hittat kaninen.
 
Flamma drog iväg i full fart när jag visade på spårets start. Sen fick jag vänta. Tänk så långsamt tiden går när man inte ser hunden. Men så såg jag en hund på höjden... nej, två hundar... NEJ, TVÅ RÅDJUR! Vad skulle jag göra nu? Jag hann inte tänka längre innan Flamma också dök upp på höjden. För en stund frös vi nog till alla fyra. Jag glodde, rådjuren glodde och Flamma glodde. Sen travade rådjuren därifrån, Flamma greppade kaninen och satte full av i full fart tillbaka till mig.

Jag fattar såklart att hon inte förmår koppla ihop händelserna, men när hon kom hem fick hon ett stort märgben att gnaga på. Det var hon värd!
 
Flamma med kaninen.
 
Tessa med kråka dagen då träningsinspirationen kickade in.



Söndag i skogen med en fasan

Vid den här tiden för exakt två år sedan körde jag in och parkerade på Väsby Djursjukhus för att lämna in Flamma på operation. Det är en speciell årsdag för vår relation. Jag hade bestämt mig för att se operationen som en nystart, den 17 oktober år 2014 började min och Flammas väg tillbaka till livet ❤️
 
Valet att operera Flamma var självklart, med förbehållningen att om hon efter operation och rehabilitering skulle fortsätta besväras av sin pålagring eller få ytterligare bekymmer skulle våra vägar få skiljas åt. Alla sätter sina egna gränser och det var min.
 
Som tur är har jag inte behövt bekymra mig om det. Flamma lever sitt liv i flygande fläng varje dag och har faktiskt inte varit halt en enda gång sedan hon avslutade sin rehabilitering. Hon är inte en hund som spar på sig eller tar det försiktigt. Precis som mormor Toddy brakar hon rätt klumpigt fram i skogen, men med sin pappa Davys fart. Hon slänger sig nedför branter, flyger över omkullfallna träd och rivstartar så fort att det blir märken i jorden. Varje dag håller jag andan när hon missbedömer ett avstånd och kraschar eller springer så fort att hon inte hinner stanna.

Igår firade vi livet genom att apportera fasan i skogen. Både Flamma och Tessa var på hugget och sökte ihärdigt efter fasanen hur klurigt jag än tyckte att jag gömde den. Mina fina tjejer ❤️
 
De tre bilderna ovan föreställer Flamma, Combine Up In Flames. 
De två bilderna nedan föreställer Tessa, SEU(u)Ch FIUCh LVCh Combine Quite A Miracle