Systrarna Widebeck

Andra året med Flamma

Publicerad 2016-02-25 14:50:00 i COMBINE UP IN FLAMES, JENNYS INLÄGG,

Hipp hipp hurra - idag fyller huvudpersonen i mitt liv två år. Jag har såklart flera i min närhet som jag håller precis lika högt men sedan jag för två år sedan öppnade mitt hjärta för Flamma är det hon som styrt mitt sätt att leva. Hon virvlade verkligen in som en virvelvind och har dragit fram som en tornado sedan dess. Sannerligen inte lätt alla gånger men så otroligt älskvärd.

Så här sammanfattade jag vårt första år ihop, nu tänkte jag försöka mig på en liten resumé av av vad vi gjort år två. Slutet av vårt första år handlade mest om att få Flamma frisk och ungefär samtidigt som hon fyllde ett år friskförklarades hon av sin fysioterapeut. Då började en ny resa men att få ordning på Flammas lydnad och på riktigt starta hennes apporteringsutbildning.

Såhär såg vi ut när våren gjorde entré, noll kontroll...

...men efter både vardagslydnadskuser och träningar hos Anita
kom vi till start på unghundsderbyt till sist och var såhär sansade!
 
När sommaren kom tränade vi mycket vatten, här på femöre.
 
Första utställningen sedan hon var en liten valp och exemplarisk i ringen på Farsta Open Show.
 
Underhösten testade vi apportering av lite olika fjäderfän...
 
...och tränade en hel del skott och fotgående.
 

Officiell utställningsdebut med excellent och fjärdeplacering i Kumla.
 
Det senaste året känns det också verkligen som att vi blivit en liten familj ❤️

Morsan kan hon

Publicerad 2016-02-22 12:43:00 i HUNDVARDAG,

Vanligtvis åker vi på utställning och jaktprov ihop. Det är roligare och så kan man ju både peppa och hjälpa varandra. Men i helgen hade både Linda och jag annat för oss så mamma tog sina hundar Davy och Debbie och åkte till Sala på Open Show själv. Och vad ska man säga förutom att hon verkar haft full koll på läget ändå eftersom Debbie stod som tredje bästa tik och Davy blev dagens bästa hane och BIS-2!


BIS SEU(u)Ch Cremecastle Adelaide, äg Kristina Wikner och BIS-2 SEU(u)Ch FIUCh Combine Steward of the Line. Dömde gjorde Jennie Andersson och Susanne Björkman

Fast i en svacka...

Publicerad 2016-02-16 11:58:00 i COMBINE UP IN FLAMES, HUNDVARDAG, JENNYS INLÄGG,

Den senaste tiden har jag inte känt mig så motiverad att skriva om Flamma. Det tog ett tag innan jag insåg varför, vi är nog inne i lite av en svacka just nu. Vi har inte tränat lika mycket som vi brukar och då blir det vanliga vardagslivet mer påtagligt, kanske speciellt de bitar som inte riktigt fungerar.

Flamma har enormt mycket energi. Det är både det roligaste och jobbigaste med henne. Är jag lite lat eller bekväm och inte ger henne utlopp för sin energi en dag har hon glödande kol under tassarna dagen därpå. Klarar jag däremot att hålla energin på en bra nivå och kanalisera ut den rätt är hon häftig att träna med och mycket snabbare i både tanke och handling än mina tidigare hundar.

Tyvärr är Flamma även lite osäker som individ - och osäkerheten växer när hon fått hamsta energi. Tidigare har det avspeglat sig i en mängd situationer och mest varit en samlad massa som jag kämpat med att lära mig att hjälpa henne hantera. Nu när jag fått ordning på en hel del av dem står de som fortfarande inte fungerar ut tydligare och en av dem är hundmöten. Att inte kunna möta andra hundar på en promenadväg en vanlig promenad har blivit vår vardag. Flamma blir stressad, exalterad och osäker i en galen mix. Med raggen på enda vill hon morrandes/jämrandes slänga sig fram till den andra hunden, men i de fall hon fått hälsa blir hon istället liten, kravlade och överlycklig direkt. Jag förstår mig inte riktigt på henne.

Att vi bor i ett väldigt hundtätt område gör inte direk saken lättare. Givetvis ska vi träffa på de skälligaste, små morrhopporna på väg ut på morgonen när Flamma är som piggast och har energi nog för ett halvt hundspann. Det gör träningen svår då jag inte kan reglera "störningen" och bygga bit för bit. Min högsta önskan är en fjärrkontroll som jag skulle använda för att "pausa" eller göra de andra hundarna ljudlösa. Eller ännu hellre byta ut morrhopporna till den lugna gamla perron just på morgonpromenaden. Sen skulle vi successivt passera dem närmre och närmre.

Nu tror jag ju inte att jag kommer att få tag i en sån fjärrkontroll den närmsta framtiden, så igårkväll började vi en vardagslydnadskurs med ett gäng olika hundraser där vi ska få träna på bland annat hundmöten. Första tillfället var igår och Flamma inledde med raggen rest och svansen i topp, men så fort jag får jobba lite med henne och vi får ta det i vår takt lugnar hon sig och blir klassens stjärna. Roligt, men samtidigt frustrerande. ...lite på samma sätt som man skulle kunna sammanfatta mitt liv med Flamma!

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela