En röd jul

Som några av er kanske sett på facebook blev vår jul inte vit, men röd när olycksfågeln Flamma var i farten igen... Dagen innan jul firar vi traditionsenligt hos farmor och farfar deras gård där farmor dukar upp allt man kan önska på ett julbord. Malin och jag åkte därför från Blackeberg på morgonen utan att äta frukost. Nästan framme stannade vi för att låta Flamma och Tessa springa av sig i den härliga tallskogen.
 
Där gick vi och pratade om köttbullar och revbenspjäll när jag plötsligt såg Flamma linka till. När jag kallade på henne hon hon i full fart med blodig framtass. Flamma är farlig för sig själv för hon både är så smärttålig och älskar att springa. Hade jag inte kallat på henne hade hon bara fortsatt röja...
 
Skärsår i tassar är jag van att ta hand on men det här såret insåg jag snabbt behövde ses av veterinär. Det blödde inte mycket men var så djupt att jag inte såg botten och en tunn sena hade gått av. Historien slutade bra till sist, men våra magar fick kurra efter julmaten en bra stund. Fyra stygn håller nu ihop såret i Flammas tass och jul fick hon fira i tratt. Senan som vara av klarar hon som tur var sig troligtvis utan.
 
Nu ligger det största utmaningen i att hålla Flamma hyfsat på mattan fram tills såret läkt. Under julhelgen har det gått över förväntan men nu börjar det krypa i henne och överskottsenergin gör sig påmind. Några tålamondsprövande dagar väntar!
 



Tips mot vinternäsa?

Så länge jag haft Tessa har hennes nos skiftat färg med årstiderna. Den blir aldrig helt svart men under sommarhalvåret blir den åtminstonde svartbrun längs kanterna och mörkrosa mitt på. Nu på vintern är den hemsk, en riktigt skär grisnos.
 
När Flamma var liten var hennes nos kolsvart länge, speciellt henns första vinter men helt okej den andra också. Men i år ser även Flamma ut att trilla dit. Hennes nos är inte lika grisskär som Tessas men nog är den rosa.
 
Att våra goldens nosar blir rosa på vintern kallas ofta "vinternäsa". Trots att rastandarden däger att nostryffeln ska vara svart säger goldenklubbens exteriördomarkompendium att vinternäsa är godtagbart i Norden.
 
Trots allt föredrar jag den svarta nosen. Någon som har bra tips mot vinternäsan?
Tessa är en typisk gullegris i sin vinternäsa.
 



Hej från Jenny, Flamma och Tessa

Om en knapp vecka är det jul och lite extra lediga dagar. Otroligt välkommet! Inför Stockholm Hundmässa blev det väldigt mycket jobb och eftersom jag numera arbetar med att skriva hundrelaterade texter för webb och facebook hela dagarna är motivationen inte alltid på topp att öppna datorn och blogga när jag väl landat hemma. Tråkigt tycker jag eftersom jag går miste om funktionen med bloggen som dagbok för att kunna blicka tillbaka. Så här kommer en liten uppdatering:
 
IGL Championship
Efter hundmässan fick jag i allafall checka ut totalt några dagar när mamma och jag flög till London för att se IGL Championship. En dröm för oss båda. Trampa lerfält och se retrievers kändes lite nostalgiskt och gav mersmak. Kanske kommer det en artikel från någon av oss i en rasklubbstidning så småningom...
 
Tessa tränar agility
Nåja, det kanske är att överdriva. Men sedan några veckor har jag hyrt en innomhushall med agilityhinder på tisdagskvällar. Och vid dessa tillfällen har faktiskt Tessa fått stå i fokus. Nu kan hon hoppa hinder och springa genom tunnlar i olika kombinationer. Flamma hänger med, är avundsjuk och får träna lite följsamhet och rallylydnad när Tessa behöver vilopaus.
 
Vi förbereder oss för löp
Både Tessa och Flamma har varit totalt avbarrade en tid men nu börjar de så sakteliga sätta lite päls igen och det kissas flera gånger varje promenad. Dessutom börjar Flamma kännas lugn och det är ett teckan jag känner igen vid här laget: när Flamma blir enkel att leva med är det löp på ingång.
 
Jag, mamma, Roy Maynard (Kennel Chinnordale) och 150 till går över en bro på IGL