Träningshelg i Koholma

Förra helgen gjorde mamma och jag en rejäl roadtrip när vi packade in Flamma och Davy i bilen och körde ner till Koholma, i Skåne, för att träna hund hos Jens Palmkvist och Sofia Larsson. De bedriver retrieverträning under flaggen, LineUp Gundogs. Vi har tränat hos dem förut då de bodde i Eskilstunatrakten.

Jag uppskattar Jens och Sofia som instruktörer för att de är öppna för att bli ifrågasatta. Jag känner alltid att jag kan fråga och diskutera med dem eller avstå en övning, utan att det blir det minsta dålig stämning. Dessutom känner jag förtroende för att jag inte kommer behöva gå från träningen och känna att jag misslyckats, de hjälper en både att tänja på gränserna och lösa upp situationen om det blir för svårt.
 
Efter lördagens träning var jag ändå lite deppig. Förmiddagen kändes toppen, med markeringar och linjetag från en mini-walk-up, men på eftermiddagen reagerade Flamma lite på skotten. Det var i en övning som påminde lite om situationen där hon blev skrämd, men det tänkte jag inte på förrän i efterhand. Jag tror inte någon annan märkte att hon reagerade, men jag kände det, och det avspeglades i hennes arbete som blev okoncentrerat och stressat.

Söndagen däremot blev en ren fröjd. På förmiddagen fick hundarna inte göra så mycket. Jens och Sofia gav oss många uppslag på övningar och lär 1-2 hundar demonstrera varje. Det gjorde att man hann få många bra tips på övningar att ta med hem.

På eftermiddagen tränade vi markeringar och linjetag med naturliga hinder, i form av stenmur och djupa diken. Solen sken, Flamma vågade testa sig fram även om det inte alltid blev rätt på första försöket och reagerade ingenting på skotten. Mamma fick upp mobilen och filmade oss vid ett par tillfällen, som jag klippt ihop till en liten film. Jag är så glad för min arbetsvilliga lilla Flamma!
 



Det har varit några jobbiga veckor

Den 10 april la jag upp ett inlägg om Toddys lyckade operation, jag hade äntligen andats ut och det kändes så himla bra att operationen var över. Dagen efter operationen åkte vi hem till Stavtorp för att därifrån få skjuts av snälla pappa till Linköping. Redan samma kväll som operationen va Toddy dålig i magen, men tänkte att det inte var så konstigt efter en så stor operation, men Toddy blev aldrig riktigt sig själv igen efter operationen. Han fick inte behålla maten, var extremt dålig i magen och blev bara tröttare och tröttare. De första dagarna fick han knappt behålla vatten om han drack för mycket på en gång. 

Jag försökte med små portioner ris, gav små omgångar vatten och såg till att finnas hemma så att han skulle kunna få komma ut när han behövde. På nätterna väckte han mig minst en gång för att han behövde ut. Varje dag ringde jag mamma i uppgivenhet, det var så svårt att avgöra hur man skulle göra. Hans allmäntillstånd var ändå okej, ingen feber och hans glada humör fanns kvar, även om han såklart var trött. Men får man inte behålla maten är ju inte det så konstigt. Men när det gått nästan en vecka fick det räcka och mamma bilade till Linköping för att hämta mig och Toddy. Därefter körde vi till Upplands Väsby, det kändes mest rätt att Ashley som opererat honom fick kolla på honom. 

Vi tog blodprover, och som tur va visade det inga tecken på infektion. Han sattes på dropp och sedan fick Toddy ligga med oss på ett rum hos veterinären och få i sig ordentligt med vätska. Vi tog även röntgenbilder, men dom visade inget konstigt. Ashley var precis lika chockad som vi, att han kunde ha blivit så dålig utan några som helst tecken på att något skulle vara fel. Vi fick tabletter för att lugna magen, orallösning för att stoppa de sura uppstötningar och sprutor för att stoppa kräkreflexerna. Sedan var det bara att åka hem. Som tur va hjälpte de vi fick med oss hem, och Toddy blev sakta bättre igen. Fick behålla mat, även om vi gav extremt små portioner. Idag är han som normalt igen. Fortfarande små portioner av ett skonsamt foder men än så länge har vi bara gått åt rätt håll. Phew! 

Men för att även få med något positivt så har Toddys stygn/sår varit helt otroligt fint. Inga problem över huvudtaget och efter 8-9 dagar kunde mamma och jag ta stygnen och idag kan man inte ens se att han varit sydd. Otroligt! Men det har minst sagt varit några jobbiga veckor av lite sömn, oro och så tenta på de. Hur tentan gick i allt detta vet jag inte riktigt, men sånt kan man alltid ta igen. Det viktigaste är att jag har fått tillbaka min vanliga gamla Toddy! 

Ett ENORMT tack till min mamma och pappa som hjälpt mig, vad skulle man göra utan er! 

Världens snällaste Toddson. De va svårt att få ordning på blodprovet och det blev många stick i benet, men vem sitter där tålmodigt och väntar...? Han va väldigt omtyckt av sköterskorna sen operationen, sötnosen! 

Blev många timmars väntan när han låg på dropp... 1 liter skulle droppa klart!

Lite gladare efter bra besked från röntgen och blodprov!

Påväg hem, så bra bemötande och jag ångrar inte en sekund att vi gjorde operationen hos Ashley. Men lovade Toddy att han aldrig ska behöva åka hit igen!






Träningsdag på Stavtorp

I söndags var det kursdag på Stavtorp. Den har kommit att ske ca en gång per månad under en tid nu och det är verkligen roligt att återse alla Combine-hundar och övriga som deltar. Solen strålade hela dagen, pappas grillade korv smakade vår och mamma hade till och med bakat en tårta.
 
Förmiddagen ägnades åt kurser i två grupper för Lena Karlsson och då passade Linda och jag på att rasta våra hundar och lägga upp en apporteringsövning i skogen. Vi la ut ett stort sök och lät de hundar som inte skulle vara med på eftermiddagen testa med godkänt resultat.
 
Men ibland är det svårt att avgöra en övnings svårighet. När vi gick ut på eftermiddagen tyckte alla hundar, trorts blandade förkunskaper, att övningen var väldigt svår. De flesta fastnade mitt i och kom inte ut ordentligt i marken. De som kom ut hittade istället inte. Kanske berodde på det ändrade vindförhållanden? Att vårvärmen mattade dem? Eller att det varit en lång dag?
 
Ur Flammas kull fanns tre av de fyra systrarna på plats! Fibbla, Flamma och Ronja.
 
 På hygget, i väntan på att få testa lyckan på söket.