Systrarna Widebeck

Uppdatering från Toddybarn!

Publicerad 2015-11-30 20:07:16 i LINDAS INLÄGG, SEU(u)Ch LVCh COMBINE QUITE A BOY,

Toddys knoddar fyllde 1 år på halloween och idag kom en liten hälsning från "Toffee", Heatwave Toffee Apple, som bor i Norge hos sin ägare Tine. Tine skriver att Toffee är en väldigt cool och stabil kille, och för mig är det så underbart att höra. Toddy som själv är en trygg och stabil hund (även mamma Troja) så det känns kul att dom nedärvt det till sina barn. Det är framförallt dom egenskaperna som gör hundarna till så behagliga att leva med.

Det är givetvis egenskaper som måste underlätta när Tine tränar honom till räddningshund, något som jag imponeras otroligt av. Han är alltså yngre än ett år på dessa bilder då dom är från i somras, och visst ser han cool ut. Tidigare i år har Toffee även vunnit ett cert på officiell utställning!

Ja... Toddy och jag är minst sagt stolta...!



 
Tine med sin Heatwave Toffee Apple - aka Toffee

Min livsglada Flamma

Publicerad 2015-11-26 15:29:59 i COMBINE UP IN FLAMES, FLAMMAS ARTROS, HUNDVARDAG, JENNYS INLÄGG,

Flamma, min lilla Flamma. Så otroligt livsglad och älskad. Den här hösten har vi passerat många "årsdagar", ett år sedan diagnos, ett år sedan operation, ett år sedan första rehabtillfället... Om ganska exakt en månad är det ett år sedan hon fick testa springa lite lös efter långa månader i koppel.
 
Nu när jag fått distans till förra hösten inser jag vilken bubbla av mörker vi var i ett tag. Det känns absurt att tänka tillbaka på tiden då Flamma förvarades bakom kompostnät för att inte flippa ut och fara omkring. Såklart minns jag också framstegen men främst är det klumpen i halsen. Hur jag drack te i soffan med ögonen på henne fast besluten om att hon skulle bli bra. Och hur hon inte kunde få nog av friheten när jag ibland lät henne slippa kompostnäten utan vandrade som ett djur i en bur, så att jag fick sätta upp näten igen. Hur Niklas nästan alltid gick den korta lilla morgonpromenaden med oss för att vi båda skulle hålla ihop.

I efterhand är jag både väldigt glad och stolt att Flamma kom till start på unghundsderbyt som mycket länge varit en dröm för mig. När Flamma flyttade till Stockholm var hon 4 månader gammal och vid ungefär 6 månaders ålder åkte kopplet på, följt av operation och rehab. Först när hon var 10 månader gammal fick hon börja röra sig lite fritt och ca 12 månader gammal fick hon klartecken att avsluta sin rehab och börja leva normalt. När vi startade på derbyt var Flamma ca 16 månader gammal.

Flammas dagmatte utbrast här om dagen "Hon utstrålar verkligen livsglädje" och jag kan bara hålla med. Hon är fantastik på så sätt att hon bjuder in sina nära i alla hennes känslor - och när hon är glad blir man så innerligt glad både av henne och med henne.
 
Förra helgen när vi var ute i skogen med mormor var hon tvungen att hålla för ögonen när jag släppte Flamma lös en stund. "Som hon far omkring kan det aldrig gå vägen, all den tid du lagt på att få henne frisk", ojade hon sig medan Flamma for runt i åttor i vindens hastighet på ett stökigt hygge.
 
För mig är båda kommentarerna helande. Att Flamma idag kan fara fram i skogen som en dåre utan att ha ont och sprida livsglädje gör allt jobb värt mödan. Vardagen med Flamma är fortfarande en hel del jobb. Hon har en enorm energi. Dessutom har hon vissa tråkiga minnesbilder kvar från sin rehabiliteringstid som vi ständigt arbetar med. Jag har accepterat att Flamma länge framöver, kanske alltid, kommer att vara lite knepig i vissa situationer. Hon kommer alltid innebära mer jobb, tankearbete och planering än någon av mina tidigare hundar men jag är beredd att ge henne det.
 
 

Trimning, skott och vinterdäck

Publicerad 2015-11-24 11:12:00 i COMBINE UP IN FLAMES, HUNDTRÄNING, JENNYS INLÄGG,

I helgen tog jag mina löptikar och åkte hem till Stavtorp. Inte optimalt direkt, men bilen behövde sina vintersulor och tjejerna behövde trimmas. Vi anlände på lördagskväll och jag checkade in tjejerna i gästhuset. De verkade inte ha något emot lite "egen tid". Jag har aldrig haft två egna tikar förut och jäklar vad de håller på nu under höglöpet...

På söndagen satte vi full fart direkt med hundpromenad följt av tur med smaktråd i det blivande hundhuset. Därefter hjälpte pappa mig med däckbyte och sedan mamma mig med trimning av Tessa och Flamma. Hur gulliga föräldrar?

Sedan händelsen på jakten i Dalarna har jag låtit Flamma lyssna på skott från startpistol vid ett tillfälle och nu testade vi igen. Båda gångerna har det gått bra och hon har inte visat några tecken på att bli orolig. Vid båda tillfällena har vi dock varit noga med att hon fått se "skytten" men ha lite avstånd till den, och så har hon fått hämta en dummie. Så småningom ska vi flytta närmre skottet, testa skjuta med apportkastaren som låter mer och lägga på fler skott per apport. Men vi skyndar långsamt, vi har ju hela vintern på oss att återintroducera skott.

 

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela