Flamman tillbaka i Stockholm

Flamma är tillbaka i Stockholm sedan i söndagskäll. Jag har suttit hemma med henne de första dagarna och jag måste ändå säga att jag tycker att det går över förväntan att hålla henne lugn innomhus. Hon får ligga i en hage av kompostnät som jag flyttar runt lite för att ge henne omväxling.

Av Linda fick jag en Dog Maze hundmatskål i födelsedagspresent och den sysselsätter Flamma på ett jättebra sätt. Det kan ta henne säkert en timme att jobba i sig frukosten om jag ger henne lite i taget. De gamla klassikerna att tomma småkartonger, råa morötter, tuggben och gamla märgben gnager hon gärna på och igårkväll fick hon en gurkbit som sysselsatte henne länge.

Ute är Flamma dock lite mer att hålla reda på. Hon tittar och reagerar på allt. Hon spanar efter folk eller hundar som är ute och går, vill jaga löv som flger förbi och morrar på läskiga saker som flyttat på sig eller tillkommit sedan sist hon var här. Vem trodde till exempel att de skulle komma undan obemärkt med att parkera en moped med ett fladdrigt, silvrigt skydd strax utanför vår port!?

Idag får Flamma öka sina promenader från 10 min 4-6 gånger per dag till 15 min 4-6 gånger/dag, strikt i skritt såklart, och nästa vecka börjar rehabiliteringen på water threadmill. Stundtals känns det fortfarande lite tröstlöst och jag fastnar i tanken "varför just Flamma" men i det stora hela känns det bra. Vi är på väg åt rätt håll nu!

Flammas nya matskål "Dog Maze Food Bowl" kan jag verkligen rekomendera!



Det börjar närma sig!

Helena håller mig uppdaterad om att Trojas mage är rund och igår när jag kikade in på deras hemsida såg jag att dom uppdaterat om kullen! Jag är som ett litet barn på julafton, trots att det inte är en av våra egna kullar så känns det sååå speciellt. Troligtvis är jag i Finland när valparna beräknas att komma... Så gissa om någon kommer vara fastklistrad med sin telefon under den resan...! 
 
 
Vill du läsa mer om vad Helena och Fanny skriver om kombinationen? Klicka här: 
http://heatwave.se/sve_index1.htm



En vecka med Debbie!

Eftersom Flamma har varit hos mamma den här veckan fick jag istället ha Debbie hos mig. Dels underlättade det såklart för mamma och så fick jag tillfälle att umgås med henne en hel vecka. 

När Jenny kom till Stockholm med Debbie i bakluckan sa hon direkt att Debbie hade förändrats, att hon hade växt. Hon menade då i kroppen och jag kunde hålla med om att hon blivit "stramare". Men efter att ha umgåtts med henne en dag kunde jag även konstatera att hon växt i sig själv. Hon har alltid varit väldigt enkel, men kunde reagera på saker och ljud ibland. I Blackaberg testas dom på mycket ovanliga saker, och det var en cool Debbie som spatserade runt. Trots mycket spring i benen är hon otroligt följsam, håller koll i skogen och kommer rusande vid inkallning. Inne på jobbet eller i lägenheten rullar hon nöjt ihop sig på sin säng. 

Jag har även hunnit med lite träning under veckan, och det märks verkligen att mamma låtit henne komma igång med söket. Hon studsar på alla fyra när man plockar fram dummysen men satt duktigt under tiden som jag la ut. Toddy fick gå på den första innan jag riktade upp kanonkulan mot söket. Väl ute sökte hon på fint och fick hämta 2 stycken. Jag tror att mamma och jag kommer kunna ha väldigt kul med den här hunden! 

Som bekant har jag släppt spärrarna på att Toddy får vara i sängen, han kommer numera ALLTID upp i allt från 5-20 minuter på kvällarna och ligger i min fotände. Malin har berättat att han ibland hoppar upp och rullar ihop sig i min fotände när jag har somnat.. så gulligt! Hur som helst, jag har INTE låtit Debbie komma upp i sängen under veckan, en räcker nog. Men igår när jag insåg att det snart var dags att lämna tillbaka henne till mamma klappade jag lite på täcket och hon studsade upp i sängen och la sig tätt intill. Hon fick ligga där ett tag, men det blev lite väl trångt med henne och Toddy där så efter lite gos åkte dom ner på golvet igen... 

Jag kommer att sakna att ha Debbie i Stockholm, men efter den här veckan så vet jag att hon i framtiden inte kommer att ha några problem med att pendla mellan mig och mamma! Toddy däremot ser fram emot att få ensamtid med matten igen.... 

Mina myshundar...