Systrarna Widebeck

Som balsam för själen

Publicerad 2014-11-29 09:35:00 i HUNDVARDAG, JENNYS INLÄGG,

Att ha många hundar omkring mig ger mig ro i kroppen. I helgen är Linda på utbildning så Toddy har flyttat in till mig och tjejerna. En tredje hund är en hund till att ha i koppel, mata och sysselsätta men det höjer mysfaktorn. Jag mår verkligen bra av att ha dem omkring mig och de finns ingenting som får mig att känna ett sånt lugn som efter en promenad när de är nöjda och sträcker ut sig. Spa och och semester kan slänga sig i väggen, det är när lugnet lägger sig mellan mina fyra väggar i den lilla stökiga lägenheten i Blackan som jag äntligen varva ner.

Träning med Debbie!

Publicerad 2014-11-28 19:03:34 i HUNDTRÄNING, KENNEL COMBINE, STANROPH SWEET DREAMS,

I söndags passade vi på att köra ett träningspass när Jenny och jag väl var hemma på Stavtorp. Jenny och Flamma satt och tittade på, jag tog med mig Debbie och mamma Davy. Tanken var att gå ut och träna passivitet och sök. Prioritering var att sitta lugnt och sansat under tiden som mamma var ute i ett sökområde och vittrade in med en fågel och även skjuta några skott.

På väg till området passade jag på att träna fotgående med Debbie, något som vi knappt gjort med henne. Blev väldigt förvånad att hon kunde gå fint vid min sida. Nu gäller det att upprätthålla fotgåendet och träna med mer störningar runt omkring. 

Två lite sammanbitna systrarna Widebeck och duktiga goldenflickor!

Debbie fokus framåt...

När mamma gick ut i området såg man tydligt på Flamma och Debbie att dom var riktigt laddade. Men jag tycker ändå Debbie var duktig, hon satt vid min sida, hoppade på mig några gånger men satte sig igen vid kommando. Viktigast av allt så var hon tyst och det kändes väldigt skönt. När mamma kom tillbaka lät vi hundarna sitta ännu lite längre innan jag började röra mig lite fram och tillbaka med Debbie innan jag ställde upp henne mot söket. Väl i området sökte hon på, men man märkte att hon saknar rutin och rörde sig mer och mer tillbaka mot mig. Jag följde med henne en bit ut i söket och efter ett tag hittade hon kråkan! 


Lyckan när man har hittat den äckliga kråkan <3
 
Davy fick gå som nästa hund och hämtade då in anden som låg längst ut. Jag la ut fåglarna en gång till, sköt ett skott och gick sen tillbaka. Jag började med att skicka Debbie och nu var det tydligt att hon jobbade på "smartare" och sökte sig succesivt djupare. Efter ett tag kom en glad Debbie in med anden! 


Fokus och stadga...
 

... Sen FULL fart!
 

Även den fina anden kom in!
 

Davy fick hämta kråkan som låg kvar längst ut på söket, duktig!
 

Dom här två, man ser ganska tydligt relationen mellan dom här två. Snacka om att dom gillar att arbeta tillsammans!
 
Det kändes kul att få till ett bra träningspass med henne. Fram tills hon blev ett år var hon en ganska lugn liten hund som vi kallade lilla prinsessan. Nu dom senaste månaderna har hon blivit ett litet krutpaket, energin tar aldrig slut och hon har byggt ordentligt med muskler. Så nu känns det givetvis extra viktigt att träna mycket passivitet och sök, markeringarna kan vi ta senare. Allt som allt så ÄLSKAR jag den här tjejen och mamma och jag kommer ha SÅ kul med henne!

Lätta steg och glatt humör

Publicerad 2014-11-28 15:42:00 i COMBINE UP IN FLAMES, FLAMMAS ARTROS, JENNYS INLÄGG,

Idag känns stegen lätta och humöret glatt - för Flammas återbesök hos Ashley Jury igår var väldigt positivt. Ashley tittade på Flamma i skritt och trav samt kände igenom henne ordentligt. Beskedet blev att Flamma i dagsläget är helt ohalt, reagerar inte när man trycker över leden, tycks ha full rörlighet och är jämnt musklad.

Att allt slit, noggrannhet och pysslande har gett så gott resultat är motiverande inför fas två som vi nu går över i. För Flamms återhämtningsprocess är långt ifrån över, den är inte ens halvvägs. Flamma har kommit över den mest kritiska fasen där de nya ledytorna ska "hitta" varandra, men nu börjar livet tillbaka till ett normalt liv. Muskulatur, kondition och ledens teknik måste öka gradvis och ske successivt.

Nu tas hon av metacam och på schemat står ytterligare 4-6 veckor i koppel, men varje vecka får vi öka promenaderna med 5 minuter. Flamma får även börja göra korta travinslag under ett par promenader per dag och även börja röra sig i lite mer kuperad terräng. Utöver detta kommer hon fortsätta gå i vattentrasken ungefär var sjunde dag. Vid årsskiftet ska vi börja lägga in några minuters fri motion i slutet av promenaden.

Ashley var noga med att poängtera att jag måste vara beredd på bakslag, för även om allt ser väldigt fint ut just nu så kommer Flamma med allra största sannolikhet bli halt någon gång under rehabiliteringstiden. Man kan inte skydda dem från allt, de kan råka skutta till och landa tokigt och en stegring av motionen kan råka bli för häftig någon vecka och resultera i stelhet och smärta. Om det händer backar man bara till förra veckans motionschema och ger metacam i ca 10 dagar, därefter börjar man om igen.

Men just nu vill jag inte tänka på bakslag. Ni vill jag låta detta sjunka in och bara känna mig glad över att det just nu går åt rätt håll. Nästa vecka kommer jag säkerligen att svära åt hennes vilda upptåg igen!

Jag och Flamma i somras. Foto: Annelie Karlsson

Om

Min profilbild

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela