Vilken UNDERBAR dag!

Vissa dagar är bättre än andra här hemma. Visst njuter jag av tid på landet med valpar och hundar, men ibland saknar jag storstaden, lägenheten och jobbet. Men idag hade jag inte velat vara någon annanstans. 

Jag började morgonen med en lång frukost tillsammans med hundarna i köket. Jag tror att Jenny skrivit om det tidigare men det är så himla härligt när hundarna har fått frukost och varit ute, då har ingen av dom emot någon timmes sömn igen. Till och med valpen börjar gilla vår morgonstund. Jag kollade på ett nytt avsnitt av min favoritserie, pressade apelsinjuice och gjorde goda frukostmackor. 

Vid 10 hoppade jag på cykeln och tog Doris och Davy på en tur i solen. Vi cyklade vår långa allé (där det är bilförbud) och hundarna tog sig dopp i dikena under tiden. Efter vår tur hade Mille kommit och vi tog ut valparna en stund i solen innan vi samlade några vuxna + valpen för en tur i skogen. Debbie sprang som en tok och skuttade lycklig ut i träsket som fyllts med massa vatten, den valpen ÄLSKAR verkligen att bada, ska bli kul och se när hon börjar simma. 

Hemma igen så fick valparna lunch och sedan komma in för att sova några timmar. Även Mille och jag gjorde iordning lite lunch som vi sedan åt i vårt uterum. Uterummet är verkligen skönt nu när solen värmer upp! Mille packade ihop och rullade hemåt och jag tog ut alla hundar ute på gruset för att sätta igång lite trimning. Toddy fick finputs och även valpen. Sedan fick Doris hoppa upp på bordet, och det var verkligen dags för hennes del. Om man bara tittade på hennes tassar skulle man kunna tro att hon var en samojed eller nått. Katastof! Fin blev hon i alla fall och det finns ingen enklare hund att trimma. Hon fullkomligt ÄLSKAR att komma upp på trimbordet och njuter, hon blundar och snarkar lite smått under tiden som man klipper och borstar. Efter vad som känts som 30 minuter visade det sig att jag stått här ute i 2 timmar. Vi packade ihop alla saxar och nu ligger hundarna nöjda vid mina fötter i köket igen. Men snart är friden över... Vid 18 ringer matklockorna! 

Dom här var verkligen katastofala... Men blev väldigt nöjd med resultatet! 

Gänget tar en vilostund när Doris är på bordet!
 



Äntligen är det bekräftat!

För snart ett år sedan åkte Jenny och jag till Lettland med Toddy och Tessa. Det var en födelsedagspresent till mig från familjen och Jenny och jag hade verkligen en rolig helg. Vi kollade in Riga, shoppade, åt god mat, hotellfrukost och bäst av allt - hundutställning. Det kunde liksom inte ha gått bättre då Tessa blev BIR och Toddy BIM så två stycken nykläckta LV CH följde med oss hem igen! Precis innan vi fick stressa till färjan så blev Tessa slutligen BIS-2! 

Vad vi inte visste var att Lettland tar inte bara betalt för att delta på utställningen, vill du få ditt championat som du vunnit måste du betala lite mer. Vi har helt glömt bort att göra detta och jag kom på det för några veckor sedan då det kunde vara kul att ha med på Tessas valpars stamtavlor. 

Idag kom det i alla fall på min mejl, två stycken diplom! 

Faktiskt skönt att ha det bekräftat nu...



Att kämpa sig igenom motgång!

Vi alla kommer någon gång att slås av det, och vissa oftare än andra - motgång. Om det inte tidigare skrivits om i vår blogg så är det väl tametusan dags, jag har världens mest klantiga hund.

Toddy har under sina 4 år slagit upp en jäkla massa trampdynar, fått både borrelia och anaplasma och fått mig att sätta hjärtat i halsgropen alldeles för många gånger. Och just ett tillfälle tänkte han nog inte över huvudtaget. För som unghund tog Toddy ett skutt efter en katt över en häck som hade trodde var typ 50 cm hög. Men icke, på vår sida var det gräsmatta och en låg häck. Men till hans förvåning så var det efter hoppet drygt 1,5 meter ner till asfalt. Det resulterade i en halt hund och vi fick aldrig riktigt ordning på det. Han var bra under dagarna, men så fort han legat eller varit still avlastade han vänster ben. Vi bokade tid hos ReDog och där fick vi konstaterat att han avlastat vänster framben och hade musklat ur ordentligt. Toddy fick börja promenera flera 20 minuters promenader i skritt med manchetter varje dag och fick vid 4/5 tillfällen gå på tredmill hos ReDog. Och vilket resultat allt arbete gav. Toddy blev smärtfri, fullt musklad och vi kunde fortsätta träna och tävla. Jag minns att dagen innan mamma och jag åkte till Golden Specialen det året så gav Stefan på ReDog oss OK att delta på WT. Jag minns hur kul Toddy och jag hade och att det resulterade i att vinna årets Dual Purpose gav mig tårar.

Någon gång efter har vi märkt hälta, men då har vi backat bakåt och kört nogrannt med hans manchettprogram för att han inte ska avlasta. Här om dagen hände det dock igen, Toddy och Twiggy lekte för fullt och hade det skoj ute på en äng. Plötsligt piper Toddy till men fortsätter leka, jag ser dock direkt att han avlastar vänster ben och avbryter leken. Toddy står på tre ben och haltar hela vägen hem. Jag ville gråta.

Nu är vi på ruta 1 igen, men jag känner mig lugn. Jag vet exakt hur jag ska handskas med situationen och jag känner mig positiv till att snart ha han tillbaka till där vi egentligen är. Att han är världens gladaste och mest positiva hund gör inte saker svårare. Det smittar av sig till mig och jag känner mig trygg och framförallt positiv. Nu har vi jobb framför oss, och all min fokus kommer att ligga på att få Toddy i kondition igen. 

Min finaste Toddy. Varför måste du vara så klantig? 
 
Ett av alla Toddys klantiga tillfällen. Här skar han upp en trampdyna påväg till Öland och fick sövas och sys på djursjukhuset i Kalmar. 

 Tur att jag tycker om dig så mycket ändå.