Härliga höst

De senaste helgerna har passerat utan några större hundhändelser. Vi har varit ute och njutit av det underbara höstvädret. Sommaren är visserligen härlig, men inget slår de här tidiga höstdagarna. 
Förra helgen åkte vi till Dalarna för att heja på Flamma och Tessas husse Niklas som skulle tävla i cykling på Gesundaberget. Vi fick dessutom med en fripassagerare i form av shiban Siv. Visst passar hon bra in i färgskalan?
 
 
Helgen som precis passerat tog vi en utflykt till naturområdet Rösaring i Upplands Bro. Målet var egentligen att försöka hitta svamp, men vi fick inte med oss en enda hem. Istället plockade vi lite lingon, promenerade och fikade.
 
 
I helgen fick jag även till sist lite motivation tillbaka för att träna med Flamma igen. Paulina, mamma och jag gjorde gemensamt studiebesök på ett b-prov och eftersom mamma hade med två tinade vilt fick hundarna ett par markeringar och en liten sökuppgift var. För ungeför två veckor sedan startade jag Flamma på ett b-prov i nybörjarklass och det gick inte alls vägen. Helt oförklarligt blev hon rädd och skällde på en funktionär mitt i prövningen. "Så har hon aldrig gjort förut" sa jag och kände i samma stund vilken klyscha det lät som att jag slängde mig med, trots att det var helt sant. Efter det dippade motivationen för träning ordentligt, så det kändes härligt att vända upp på rätt väg igen.



En dag jag aldrig glömmer

För några veckor sen läste jag en kommentar på facebook att det var tråkigt att ungdomar inom golden retrievern-världen inte hade något intresse för rasens historia. Kommentaren var inte riktad mot mig personligen, men tog ganska hårt ändå. Jag blickade tillbaka på alla eldsjälar jag träffat inom rasen, som inspirerat och gett mig min egen bild av hur en golden retriever ska vara. Men framförallt fick det mig att minnas mina resor, vars syfte har varit till att lära mig mer och fördjupa mina kunskaper. Min tid hos Philippa Williams, kennel Castlemans, när jag fick vara med och träna hennes labradorer, golden och spaniel samt följa med på field trials i både England och Skottland. Min tid hos Sue och Dave Barnes, kennel Millgreen, som både har show- och working golden. Min resa till Australien där jag bodde hos Kim Handley kennel Giltedge, och fick visa hennes hundar på utställning och självklart tiden jag bodde hos Anne Woodcock, kennel Stanroph. I sommar var jag med om ett annat oförglömligt möte i England. Ser ni vem det är jag promenerar med på bilden? 

 
 
Ja, flera av er känner säkert igen henne. Gör ni inte det, hoppas jag att ni känner igen hennes namn. Wendy Andrews, Kennel Catcombe. OJ vad denna kvinna har gjort för vår ras. Utöver att föda upp fantastiska hundar, har Wendy skrivit flera böcker. Bland annat en bok om just rasens historia som heter, Golden Retriever The Breed Standard Illustrated. Den är bibeln för alla som vill lära sig hur en golden ska vara konstruerad. Känner ni inte igen hennes namn har ni säkert sett bilden på 10 goldens i olika nyanser, den bilden kommer faktiskt från Wendys bok.
 
En bild som visar hur färgerna kan variera inom rasen, snyggt illustrerat av Wendy.
 
Men tillbaka till mötet. Mamma känner Wendy sedan länge, och även om jag hört talas om henne och haft koll på hennes hundar har jag aldrig träffat henne så ett besök till kenneln var ett av målen under vår Englandsresa. Wendy välkomnade oss med öppna armar. Vi satt i hennes kök och hon berättade om hur det hela startade när familjen skulle ha hund och det råkade bli en goldenvalp, en liten tik från en puppyfarm. Tiken registrerades som Royal Pal och så småningom med tillägget "of Catcombe". Hon blev uppmuntrad att ställa ut Royal Pal som visade sig vara ett stjärnskott som blev champion och ligger bakom alla hennes showhundar. Wendy blev tidigt intresserad av att arbeta med hundarna och alla hennes hundar deltar på lokala "picking up" dagar. Så småningom väcktes intresset att tävla på Field Trials och hennes vänskap med Daphne Philpott gjorde att hanvalpen Standerwick Rombustous hamnade på Catcombe. Wendy förde honom till Field Trial Champion och nådde även många höga placeringar med hans avkommor. 

GB Ch Catcombe Cock A Doodle Doo - En vinstrik hane som var Engelsk champion samt jaktmeriterad. Doodle var pappa till vår M-kull. 
 
 GB Ch Catcombe Cock A Doodle Doo med sin far GB Ch Catcombe Corblimey
 
Tidigare delade Wendy intresset för rasen med sin man, David, som var mycket intresserad av att jaga med hundarna. Tyvärr lever inte David längre, men även om Wendy nu är själv och börjar bli till åren finns 10 hundar i hemmet och det är golden av både show/dualtyp samt working-typen. Och även om hon inte längre deltar på Field Trials och utställningar ägnar hon flera dagar i veckan med "picking up" under jaktsäsongerna.

Vem kan INTE bli inspirerad av en kvinna som Wendy och låt oss ALDRIG glömma rasens historia, låt oss hjälpas åt att påminna varandra. Vi kan lära varandra och kommande generationer. Alla skriver inte ner sin kunskap i en bok som Wendy, men tro det eller ej så kan man samla information även på internet idag. Kommentaren jag nämnde i början avslutades med att ungdomar inte är intresserade av något som inte går att hitta på google. Men vet ni vad, det finns riktigt mycket bra och intressant att läsa på google också. Så låt oss istället lära av varandra!
 
/Linda 



BISx2 och hejdå Loke!

Vilken dag vi hade på Goldenklubben Stockholm/Gotlands Open Show i lördags! Tanken med dagen var att ta ut valparna Tilly och Loke för att lära dem hur roligt det är att vara på hundutställning. För oss som vill visa hundar med viftande svansar är målet just att det ska vara roligt för hundarna att gå in i ringen.
 
Hur gör vi det då? Jo, genom att förbereda valparna väl och när det är dags ha lagom krav i ringen. Redan när valparna är ett par månader börjar träningen med att följa en godbit, stanna upp och så stilla ett ögonblick innan godbiten serveras. De får börja lära sig trava vid vår vänstra sida utan att hoppa och skutta. Nästan varje dag tittar vi på valparnas bett så att det ska bli en vardagsgrej för dem.
 
Tilly och Loke va glada i ringen och lilla Tilly gick hela vägen till BIS-valp. Loke slutade som 2a bästa hanvalp. En riktigt fin debut för valparna. På tiksidan slutade Urbans Judith, Combine Wikipedia, som dagens 2a bästa tik och bland hanarna vann Maxi och blev senare dagens BIS-hund. En oförskämt fin dag för våra hundar som alla visades av vår mamma Lena!
 
Det sorgliga den här dagen var att när utställningen var avslutad följde Loke med mamma hem till Stavtorp igen. Han har bott hos mig de senaste tre veckorna och jag har verkligen fäst mig vid den lille sparven. Men inget ont som inte har något gott med sig. Prinsessan Tessa är tillbaka i Stockholm igen!