En dag jag aldrig glömmer

För några veckor sen läste jag en kommentar på facebook att det var tråkigt att ungdomar inom golden retrievern-världen inte hade något intresse för rasens historia. Kommentaren var inte riktad mot mig personligen, men tog ganska hårt ändå. Jag blickade tillbaka på alla eldsjälar jag träffat inom rasen, som inspirerat och gett mig min egen bild av hur en golden retriever ska vara. Men framförallt fick det mig att minnas mina resor, vars syfte har varit till att lära mig mer och fördjupa mina kunskaper. Min tid hos Philippa Williams, kennel Castlemans, när jag fick vara med och träna hennes labradorer, golden och spaniel samt följa med på field trials i både England och Skottland. Min tid hos Sue och Dave Barnes, kennel Millgreen, som både har show- och working golden. Min resa till Australien där jag bodde hos Kim Handley kennel Giltedge, och fick visa hennes hundar på utställning och självklart tiden jag bodde hos Anne Woodcock, kennel Stanroph. I sommar var jag med om ett annat oförglömligt möte i England. Ser ni vem det är jag promenerar med på bilden? 

 
 
Ja, flera av er känner säkert igen henne. Gör ni inte det, hoppas jag att ni känner igen hennes namn. Wendy Andrews, Kennel Catcombe. OJ vad denna kvinna har gjort för vår ras. Utöver att föda upp fantastiska hundar, har Wendy skrivit flera böcker. Bland annat en bok om just rasens historia som heter, Golden Retriever The Breed Standard Illustrated. Den är bibeln för alla som vill lära sig hur en golden ska vara konstruerad. Känner ni inte igen hennes namn har ni säkert sett bilden på 10 goldens i olika nyanser, den bilden kommer faktiskt från Wendys bok.
 
En bild som visar hur färgerna kan variera inom rasen, snyggt illustrerat av Wendy.
 
Men tillbaka till mötet. Mamma känner Wendy sedan länge, och även om jag hört talas om henne och haft koll på hennes hundar har jag aldrig träffat henne så ett besök till kenneln var ett av målen under vår Englandsresa. Wendy välkomnade oss med öppna armar. Vi satt i hennes kök och hon berättade om hur det hela startade när familjen skulle ha hund och det råkade bli en goldenvalp, en liten tik från en puppyfarm. Tiken registrerades som Royal Pal och så småningom med tillägget "of Catcombe". Hon blev uppmuntrad att ställa ut Royal Pal som visade sig vara ett stjärnskott som blev champion och ligger bakom alla hennes showhundar. Wendy blev tidigt intresserad av att arbeta med hundarna och alla hennes hundar deltar på lokala "picking up" dagar. Så småningom väcktes intresset att tävla på Field Trials och hennes vänskap med Daphne Philpott gjorde att hanvalpen Standerwick Rombustous hamnade på Catcombe. Wendy förde honom till Field Trial Champion och nådde även många höga placeringar med hans avkommor. 

GB Ch Catcombe Cock A Doodle Doo - En vinstrik hane som var Engelsk champion samt jaktmeriterad. Doodle var pappa till vår M-kull. 
 
 GB Ch Catcombe Cock A Doodle Doo med sin far GB Ch Catcombe Corblimey
 
Tidigare delade Wendy intresset för rasen med sin man, David, som var mycket intresserad av att jaga med hundarna. Tyvärr lever inte David längre, men även om Wendy nu är själv och börjar bli till åren finns 10 hundar i hemmet och det är golden av både show/dualtyp samt working-typen. Och även om hon inte längre deltar på Field Trials och utställningar ägnar hon flera dagar i veckan med "picking up" under jaktsäsongerna.

Vem kan INTE bli inspirerad av en kvinna som Wendy och låt oss ALDRIG glömma rasens historia, låt oss hjälpas åt att påminna varandra. Vi kan lära varandra och kommande generationer. Alla skriver inte ner sin kunskap i en bok som Wendy, men tro det eller ej så kan man samla information även på internet idag. Kommentaren jag nämnde i början avslutades med att ungdomar inte är intresserade av något som inte går att hitta på google. Men vet ni vad, det finns riktigt mycket bra och intressant att läsa på google också. Så låt oss istället lära av varandra!
 
/Linda 



BISx2 och hejdå Loke!

Vilken dag vi hade på Goldenklubben Stockholm/Gotlands Open Show i lördags! Tanken med dagen var att ta ut valparna Tilly och Loke för att lära dem hur roligt det är att vara på hundutställning. För oss som vill visa hundar med viftande svansar är målet just att det ska vara roligt för hundarna att gå in i ringen.
 
Hur gör vi det då? Jo, genom att förbereda valparna väl och när det är dags ha lagom krav i ringen. Redan när valparna är ett par månader börjar träningen med att följa en godbit, stanna upp och så stilla ett ögonblick innan godbiten serveras. De får börja lära sig trava vid vår vänstra sida utan att hoppa och skutta. Nästan varje dag tittar vi på valparnas bett så att det ska bli en vardagsgrej för dem.
 
Tilly och Loke va glada i ringen och lilla Tilly gick hela vägen till BIS-valp. Loke slutade som 2a bästa hanvalp. En riktigt fin debut för valparna. På tiksidan slutade Urbans Judith, Combine Wikipedia, som dagens 2a bästa tik och bland hanarna vann Maxi och blev senare dagens BIS-hund. En oförskämt fin dag för våra hundar som alla visades av vår mamma Lena!
 
Det sorgliga den här dagen var att när utställningen var avslutad följde Loke med mamma hem till Stavtorp igen. Han har bott hos mig de senaste tre veckorna och jag har verkligen fäst mig vid den lille sparven. Men inget ont som inte har något gott med sig. Prinsessan Tessa är tillbaka i Stockholm igen!
 
 



Den otroliga Englandsresan!

Jag vet inte om det ännu har lagt sig, hände verkligen Englandsresan mamma, jag och Eva gjorde där i slutet av Juli? Vann mamma och Davy verkligen BEST IN SHOW på Engelska goldenklubbens 150 års jubileum?
 
Det är så mycket jag kommer att minnas med den här resan... Evas och min bilresa över som tog oss genom södra Sverige, färja till Tyskland, bila till Holland och ta ännu en färja över till England. Vi hade verkligen så otroligt kul och det var så tryggt att ha med henne. Och sen dagarna i Stratford-Upon-Avon, mammas och min tur till Wendy Andrews (som jag tänker berätta om i ett separat inlägg) och SÅKLART självaste utställningen. Jag vill inte heller missa att nämna lyckan över att träffa alla fina vänner över i England. Det är så sällan man träffas att det verkligen känns som en enda stor reunion! 

När Eva och jag plockat upp mamma på flygplatsen och sen tagit oss till hotellet ägnades resten av eftermiddagen åt att förbereda hundarna, såklart fanns ingen slang till duschen så det var bara för mig och mamma att bära upp en hund i taget i badkaret, fylla upp med vatten och sen med hjälp av hundarnas matskålar få dom blöta så vi kunde shamponera. Även Ingrid och Lasse anlände till hotellet med sina hundar, så vi hade vårt lilla Svenska team på plats. På kvällen anorndade GRC en mingelkväll med buffé och det var så himla kul att träffa folk man inte träffat på flera år, och såklart även några nya bekantskaper. 

Och så var det dags för själva utställningsdagen. Toddy skulle in redan först på morgonen då veteraner går först på Engelska utställningar, det kändes skönt eftersom det inte hade hunnit bli så varmt än. Toddy var på ett strålande humör! Vi var i en klass om vad jag tror var 14 veteranhanar och jag blev så otroligt glad när vi först blev utplockade och ni kan ju sen föreställa er min glädje när vi blir placerade som 3:e bästa veteranhane.
 
 
När jag sedan fick läsa hans kritik blev man ju inte mindre glad!
 

När Toddy varit inne i ringen kunde jag mingla runt, titta på hundar, heja på vänner som var inne med sina hundar och självklart peppa mamma och Davy. För nästan sist på dagen var det dags för mamma och Davy och gå in i dagens största klass för hanarna, nämligen Open. En klass fylld med 22 champions från hela England och Europa. Vid det här laget hade det blivit soligt och otroligt varmt, men det hämmade inte Davy. Han var lika glad som alltid, viftade intensivt på svansen och flög genom ringen med mamma. Vi blev överlyckliga när mamma och Davy blev utplockade men vi kunde knappt tro våra ögon när domaren tog bestämda steg mot dom och gav dom förstaplatsen. Inget kommer någonsin slå mammas ansiktsuttryck när hon sprang till förstaplatsen och inte heller Davys glädjeskutt över att mamma blev så glad!
 
Mamma och Davy efter vinsten i Open!

Efter lite väntan blev det dags för alla klassvinnare att komma in och tävla om CC och bästa hane. Även om det fanns en förhoppning om att vinna, så var det så otroligt många fina klassvinnare inne i ringen. Det var så kul att se! Ingrid, jag och Eva stod helt spända vid ringside och jag tror vi alla tre skrek i kör när domaren gick till mamma och Davy (...kan ha fällts en och annan tår också). 

30 graders värme och MASSOR med varv i ringen ger en lång tunga, men steget och farten var bra på både matte och hund!
 
Tycker den här bilden återspeglar ganska väl hur vi kände oss när mamma kom ut ur ringen precis efter. Jag är helt varm, svettig och lycklig med kameran i högsta hugg för att kunna ta bilder på vårt fina minne. Mamma ÖVERLYCKLIG, varm och svettig och en flåsig men nöjd Davy som tycker allt är kul så länge han får vara med sin matte (och över all uppmärksamhet). 
 
Tänk att jag fick uppleva dehär med min absolut största förebild och morsa.
Foto: Ingrid Lundkvist
 
Ganska direkt blev det dags för tävlan om Best In Show, trots alla varv i ringen och att det knappt blev någon vila i värmen så höll Davy samma härliga utstrålning hela vägen. I BIS:et kunde inte domarna enas om vilken hund som skulle vinna, så en referee togs in som efter några varv till korades Davyt till GRC Club Show 2018 BEST IN SHOW vinnare. Det innebar även att Davy var den första Svenska golden retrievern att lyckas med en sådan vinst!

Davy och tikvinnaren i BIS finalen!

Titta på dom här två, så fina tillsammans! 
 
BEST IN SHOW vinnaren tillsammans med hanhundsdomare Kim Ellis samt tikdomaren Sue Almey
 
Tack mamma och Eva för en otrolig resa! Och tack till Jenny, pappa, Anne, Ulla-Britt och KG samt Ingegerd och Magnus som tog hand om hundar och höll ställningarna där hemma med lilla Caddy! /Linda